![](https://blogger.googleusercontent.com/img/b/R29vZ2xl/AVvXsEj81bn0dvGIXjr5LrnVnuWaN-WpaZOrOeJc0xOqAx6qE3iMNAa5pqRjHQURFBNenDm2e1DifB2gjrkq4XzetF0YHtiT332N9iQjoYoVXBsScboDpDFoUcln-Y8C0FW9Ak61jh3l/s320/yamaha.jpg)
Sedan 2008 är American Brandstand nedlagt och lika bra är väl det. På sin nya skiva "Love King" har The-Dream en låt som skulle fått mätinstrumenten att gå i taket. Den heter "Yamaha".
Terius Youngdell Nash vet helt enkelt inte vad tjejen heter, så han säger att han i stället kommer skrika det japanska företagsnamnet. Sedan följer lite motorcykel/sex-metaforer av blandad kvalitet. "Let me freak you on the freeway", "clutch, break, get this motherfucker runnin'" etc.
The-Dream hinner nämna varumärket 21 gånger under låtens gång. Bara med några få veckor på Billboardlistan skulle det ge Yamaha en solklar förstaplats i American Brandstand, över lyxtequila och flygplan.
Men de pr-pengar The-Dream har rätt att kräva av Yamaha kan han direkt skicka vidare till Prince, som tack för inspirationen. Det som gör "Yahama" bra är nämligen att den i hela sitt sound är en enda stor hyllning till den lille mannen från Minneapolis, särskilt "I Would Die 4 U".
Prince förtjänar pengarna, inte bara för musiken. Han fick antagligen inte ett öre av Chevrolet för "Little Red Corvette".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar