Det är frustrerande med bra idéer som utförts dåligt.
Som Whitney Houston live på Globen - låter ju som bra idé. En gammal stjärna med en stor skattkista gamla hits och så förra årets "Million Dollar Bill" ovanpå det. Comeback. Återkomst. Hyllningar.
Men nej, så blir det väl inte i kväll. Halva publiken kommer vara sura för att inte få valuta för sina dyrt inköpta biljetter, andra har köpt biljetter i andra hand för ett spottstyver och har därför råd att se det som freakshow. Båda grupper riskerar därför att börja bua. Förhoppningsvis kan vi i stället vända kvällen till ett enda stort "krya på dig"-kort från oss till Whitney. Jag får återkomma om hur det blev.
Jag får även återkomma om Viggo Cavlings debutroman "Rörmokaren." Det låter ju också som en bra idé, det är tänkt att vara "en politisk thriller om vår tids Ebbe Carlsson". Men två tredjedelar in i boken är jag visserligen spänd på att veta hur det går, men mer utifrån perspektivet hur Cavling har fått ihop det, vad han vill lämna för eftersmak.
Hittills är det mycket Riche och Noppes och DN och Sveavägen 68 och fotbollsfirmor och fondmäklare och internatskolor och banker i Liechtenstein. Det är väl tänkt som en bok som tar läsaren till miljöer dit få har tillträde, men det känns ändå som om vi har sett dem förut. Jag känner igen karaktärerna också, förutom möjligen just Rörmokaren, som är en av arbetarrörelsen hjärntvättad legosoldat. Cavlings Salander? (Rörmokaren har underligt förhållande till sin far, är superstark, en ensamvarg. Homosexuell också.) Men som sagt, jag återkommer.
En annan god idé är ju en parodi på svenska polisfilmer. Där har en annan veteran nu debuterat, när Fredde Granberg regisserat sin första långfilm. Recensionerna av "Kommissarie Späck" verkar tyvärr bekräfta det man kunde avläsa redan av att huvudkaraktärerna heter Mårten Späck och Grünwald Karlsson. Ingen mellanstadieelev ska kunna missa vad man driver med. Jag gissar på många skämt om slag i skrev och små hundar som råkar illa ut.
Problemet med goda idéer som utförs dåligt är självklart att de - åtminstone ett tag - blockerar samma idé från att utföras igen.
Det ska mycket till innan Whitney Houston kan ge sig ut på turné igen, de tycker nog både hon och hennes publik. Så det är lika bra att se henne nu, när chansen finns.
Cavlings bok blockerar kanske inget, floden av svenska kriminalromaner går inte att stoppa. Den som vill skriva en verkligt psykologiskt inträngande politisk thriller, den har fortfarande chansen. "Kommissarie Späck" hindrar däremot definitivt andra svenska polisparodier, oavsett om den floppar eller blir en publikframgång. Därför är det nog lika bra att jag ser den också. Jag får helt enkelt återkomma om "Kommissarie Späck" också. Men först ska jag se Whitney och läsa ut Cavling.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar