Internationella författarscenen på Kulturhuset i Stockholm har funnits i åtta år. Mängder av kända författare har varit där och pratat: Salman Rushdie, Umberto Eco, Wislawa Szymborska, Imre Kertész, Ian McEwan, Paul Auster, Donna Tartt. Jag har aldrig gått dit.
Ikväll kom Jane Fonda. Jag hade för länge sedan inhandlat biljett för 120 kronor. I maj kommer två ukrainskor. Jag kommer inte gå, trots att det är gratis den gången.
Jag vet inte riktigt varför jag betalade 120 spänn för att få höra Jane Fonda bli intervjuad i en timme. Inte fick jag mycket känsla av att ha sett Jane Fonda ”på riktigt”, där hon satt en bra bit bort med tonade glasögon.
Man fick se mer av hennes rynkor när Stina intervjuade henne på tv förra veckan. Ganska mycket blev likadant också, nu när Stina intervjuade henne igen. ”How come your childhood was so bad? It looked perfect: your father was successful and your mother was beautiful” säger Stina ungefär. Inte heller hon lyckas undvika normen att män är bra om de är framgångsrika och kvinnor är bra om de är snygga.
Men Jane Fonda svarar på, vältaligt och inlevelsefullt och roligt. Man får känslan att hon faktiskt är öppenhjärtig om sina misslyckanden inte bara för att sälja sin bok utan för att hon vill berätta.
Mest oväntat är det när Jane Fonda försöker vända på kuttingen och själv ställa frågorna. ”So are you married?” frågar hon Stina, som väl numera heter Lundberg Dabrowski igen. Och publiken fnissar till, för vi vet inte riktigt hur det är med Stina och Kjelle nuförtiden.
”That’s a difficult question” fnissar Stina tillbaka. Men det är ju de svåra frågorna man vill höra svaren på.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar