fredag, januari 18
Lita aldrig på "this is our music - människor"
Följer SvD's bloggar med mycket stort nöje. Samtliga är bra eller åtminstonde läsvärda. Slår DN's rejält på fingrarna. SvD slår faktiskt DN på fingrarna i alla avseenden som jag kommer på nu, men det är en helt annan bloggpostning som vi kan ta vid ett annat tillfälle.
En av dessa Svenskan-bloggarna är Kristin Lundell. Hon är ett riktigt popsnöre vad det verkar. Pop, pop och lite mer pop. Med betoning på indie såklart. Jag gillar att kika in på hennes blogg ibland och liksom få en uppdatering på vad som gäller om man är insyltad i den slags musik. Tjuvkika lite. Så att man kan vara delaktig i tugget nere på Pet Sounds och slipper få höra:
"-Va, vet du inte vilka Sefurriousiosis är! Vilken planet har du varit på de sista fyra dagarna"
Inte för att jag bryr mig så där fruktansvärt men det tar så mycket tid när folk sedan skall förklara vilket detta fantastiska nya band är istället för att jag bara säger "jo, jag vet vad det är" och så kan konversationen gå vidare.
Iallafall så har Kristin Lundell tjatat riktigt mycket om Flight of the Conchords hela hösten, faktiskt så mycket att jag har blivit lite intresserad. Vad som fick mig att gå hela vägen var några dagar efter nyår hos min gamle vän Johan i London (sent med mycket engelsk lager i kroppen) som youtube-visade en massa roliga klipp från serien. Jag hade fruktansvärt kul och det första jag gjorde när jag kom hem var att ladda ner skiten.
MEN. Vilken jävla rappakalja. Det suger. Monumentalt. ok, en viss överdrift där, men det enda som är bra är deras musiksnuttar som är roliga (roligare om man är lite småfull på fest) resten av serien då det liksom skall vara någon handling är outhärdligt segt och trist. Handlingen drivs inte frammåt och man etablerar ingen relation med karaktärerna. Bara en transportsträcka mellan de musikaliska inslagen.
Så här vill jag ta tillfället i akt och uppmana er att bespara värdefull tid och se alla roliga musiksnuttar på youtube istället. Strunta i serien och lyssna på lite sjysst musik istället.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Jag gillar Murray! Managern alltså. Alla scener med Murray är kul.
Ja fy fan vad den är trist, jag hade så goda förhoppningar efter vitsord från både vänner och bekanta. Men nej. Bara skräp.
Skicka en kommentar