onsdag, januari 30

Tack för kaffet, Stieg

Example

Som näst siste svensk har jag nu läst Stieg Larssons tre deckare. Och de var ju spännande och bra underhållning. Mitt i all spänning hann han också säga en del om att män är äckliga. Dessutom att grävande journalister är bra (historiker kommer lätt kunna konstatera att detta var pre-Trondgate).

Trots detta är det kaffet jag mest kommer minnas av läsningen. Det dricks kopiösa mängder kaffe i de här tre böckerna. Det baljas från första sidan i "Män som hatar kvinnor" till sista sidan i "Luftslottet som sprängdes". Det är inget jag bara säger, det är verkligen så, från första till sista sidan. Under de där två tusen sidorna blir det en hel del koffein. Mest bryggkaffe, ibland kokkaffe och ibland espresso.

Till kaffet äts smörgåsar. Möjligen baguetter eller bagels. Ibland äter Lisbeth Salander en Billy's, ibland lagar Mikael Blomkvist en gryta, ibland gås det på restaurang, men mest äts det smörgåsar. Och dricks kaffe.

Visst, Sverige är ett land av kaffedrickare, bara Finland slår oss per capita. Och poliser och journalister dricker mer kaffe än andra, se bara den fina bilden från "Mannen på taket" (i repris från i somras).

Men det finns även tedrickare. Det finns de som inte dricker kaffe efter klockan åtta, eller sex eller fem. Det finns de som släcker törst med vatten, öl, läsk, saft, juice, vin. Det finns de som äter annat än mackor när de ska äta frukost eller få till snabb, enkel föda hemma. De äter till exempel fil eller yoghurt eller frukt.

Tydligen var det så att Stieg själv "drack enorma mängder kaffe" och "knappt åt vanlig mat", enligt den här artikeln. Det gör att jag ser framför mig en Stieg Larsson som inte skrev in ytterligare en kopp kaffe för att han trodde att karaktärerna Salander eller Blomkvist verkligen ville ha kaffe i det läget, utan för att han, Stieg, skulle ha velat ha kaffe i det läget. Det gör att jag undrar om jag är först med att tänkt på det här, om till exempel ingen förlagsredaktör reagerade på det. Men redaktörer dricker kanske också enorma mängder kaffe.

5 kommentarer:

Anonym sa...

är poängen att du tycker att det är osoft med allt kaffedrickande? att stig själv bäljade i sig lika mkt kaffe som karaktärerna i boken är kanske inte så konstigt, kaffe är ju himla gott.

jag tycker det låter svinsoft. har inte känt för att plöja böckerna innan nu.

Jonas sa...

Poängen är att Stieg inte kunde sätta sig in i att alla inte dricker lika mycket kaffe som han. Eller att läsaren kan tröttna på att ständigt behöva läsa om kaffe.

Anonym sa...

Du var näst sist och jag var sist! Ägnade den vidriga snötyngda helgen åt att läsa del 1 och 2 i trilogin lånade som e-böcker från Stadsbiblioteket. Och som tidsfördriv var de helt ok faktiskt. MEN (ett gigantiskt MEN) jag blev fullkomligt galen av allt jävla "kaffe och smörgåsar"! Därav att jag googlade och hittade dig, och en hel del andra själsfränder, i denna fråga. kunde inte någon korrläsande redaktör på Norstedts höjt ett varnande finger? Kanske var idén att de ganska trista karaktärerna skulle bli lite mer intressanta om de fick lite "habits". Men det hade nog varit bättre att ge dem ett mer varierat utbud ur kostcirkeln.

Niklas sa...

Haha. Helt otroligt. Trodde jag var ensam om detta.
Är så j-a trött på alla förbannade limpsmörgåsar och kaffe i böckerna. Efter en stunds läsande har jag hela tiden i bakhuvudet. Ska de inte dricka kaffe snart?
"Anna har dukat upp med Kaffe och Smörgåsar i mitt arbetsrum" "Lisbet satte på kaffebryggaren" osv osv ... Blir galen. Det är nästan så man hör kaffesörplandet och smackande av limpmackor i huvudet...

Anonym sa...

Det är otroliga mängder kaffe i böckerna, men också mycket sprit och tobak, och en hel del besök på Mc Donalds. Jag tog det som självlart att det måste handla om dold reklam, som författaren får betalt för.