torsdag, mars 19

What can I do?

I ett häpnadsväckande drag av spontanitet sålde jag på eftermiddagen min biljett till kvällens väldigt slutsålda Antony & the Johnsons-konsert till en vän.

Det kändes bara som om hon skulle uppskatta det så mycket mer än jag.

Jag har sett honom tre gånger förut, i och för sig senast i sällskap av just den här vännen. Och ikväll... nej, det kändes inte, för att använda PO Tidholms ord, "nödvändigt".

Det kan ha varit det dummaste jag gjort på ett tag. Men i så fall dumt som i korkat, bättre än dumt som i elakt. För det var det inte. Och kanske var det egentligen det enda jag ville åt, att få känna mig snäll.

5 kommentarer:

Peter sa...

What a guy! Det var snällt av dig.

Vi saknade på filmquizen, som för övrigt nog får räknas som den svåraste hittills. 7 p om Marcel Carné, LOLwut?

Jonas sa...

Åh, jag som kan allt om Marcel Carré! Särskilt hans symfonier. Dom tidiga, inte dom senare, kommersiella grejerna.

Anonym sa...

ja det finns ju nåt som heter dumsnäll ;) Makalös konsert /Tobbe

Olle sa...

Men ordet dumsnäll luktar Jan Björklund lång väg.

Rickard Sjöberg sa...

Nästa gång du känner för att hoppa över en Antony-konsert och sälja en biljett så får du gärna ha mig i åtanke. Jag har bara sett honom en gång. ;-)