onsdag, februari 6

Jeg husker at det var ganske vilt


WHATEVEREST from Kristoffer Borgli on Vimeo.

En av konstanterna under åtta år på Extra allt har varit norsk nydisco. Därför är Todd Terje-relaterade kortfilmen "Whateverest" obligatorisk tittning. Det är en vacker och rolig historia, men också väldigt sorglig.

Filmen är en utökad version av videon till Todd Terjes hit "Inspector Norse". Låttiteln är så klart en ordvitsblinkning till Colin Dexters Oxfordpolis, men i "Whateverest" påstår Todd Terje att det inte är hans eget skämt. Inspector Norse är i stället alias för en kille, Marius Solem Johansen, som lägger upp filmer på Youtube där han dansar och tillverkar eget knark. I "Whateverest" får vi träffa honom och se hur han dansar och tillverkar eget knark.

Det saluförs som en dokumentär, men det är egentligen en mockumentär. Marius Solem Johansen spelar en roll (väldigt övertygande) och det sa Todd Terje nästan rakt ut redan i den här intervjun. Guardian-journalisten Alexis Petridis var först övertygad att filmen var sann och skrev en artikel häromdagen, men twittrade igår att han fått bekräftat att det är en spelfilm.

Det är tur, för historien är sorglig. Marius har bestämt sig för att bo kvar hemma för att ta hand om sin sjuke pappa. Familjens bageri har han byggt om till ett solarium för att kunna sköta det ensam. Han verkar inte umgås med någon. Dansmusiken är hans sällskap, med hörlurar dansar han i trädgården och på gatan. Scenen när han bowlar ensam är den komiska höjdpunkten.

Nej förresten, musiken är inte hans enda sällskap, han har också den kemiska substans som han själv kokar ihop. Den som får honom att klä och sminka sig helt i vitt, vira julgransbelysning runt halsen och rusa ut i natten. Filmteamet jagar efter, medan kameran rullar. Nästa morgon svarar Marius att han bara minns att det var ganska vilt.

Jag diskuterade filmen lite på Twitter med den överraskade Alexis Petridis. Han hade inte anat något och såg heller inget problem med filmen. Han menar att huvudpersonen på slutet ändå visar att han är nöjd med sitt liv, mitt i den vackra naturen i stället för med människorna i Oslo.

Dessutom påpekar Petridis att många dokumentärfilmare utan att ingripa har följt värre skeenden än dåliga trippar.

Det har han självklart helt rätt i, men då har man väl fått ett större sammanhang? Då har det väl varit i syfte att uppröra? "Whateverest" är för snygg för det, den känns överslätande. Som att allt blir okej eftersom Marius har sin drog, sina lurar med fantastisk musik och eftersom allt är vackert filmat. Jag känner mig verkligen kluven, för ju mer jag tycker om "Whateverest" som film, desto mer sorgsen blir jag av innehållet.

Inga kommentarer: