onsdag, februari 20

Oscars: "Django Unchained"

Example

Jag fortsätter genomgången av Oscarsnominerade filmer med "Django Unchained". Den är som bekant klassisk Tarantino: det finns inga problem som inte kan lösas genom att först hålla en monolog och sedan absolutely, positively kill every motherfucker in the room.

Och det finns alltid en förmodat uttjatad sång att ge nytt liv i ett dramatiskt ögonblick, den här gången Richie Havens "Freedom".

Så om man tittar bort under det värsta ultravåldet så är det en njutning.

Tjafset mellan klanmännen om säckarna med dåligt utklippta hål för ögonen är en helt onödig scen, en av anledningarna till att filmen är så lång, men det är ändå en av de roligaste scener jag sett på länge.

Inga kommentarer: