lördag, februari 23

Oscars: "Silver Linings Playbook"

Example

OBS! SPOILERS!

Nej, vi låtsas inte om att den kallas "Du gör mig galen!" på svenska. Den här filmen förtjänar ett bättre öde än så. En kärlekshistoria om psykisk sjukdom är riskabelt, men "Silver Linings Playbook" går en lysande balansgång mellan allvar och skämt.

Tidigare smilfinken Bradley Cooper överraskar som den bipoläre Pat (allvar), frisläppt från psykvård efter att ha grovt misshandlat sin frus älskare (allvar), men kan triggas att bli våldsam av Stevie Wonders "My Cherie Amour" (skämt).

För att kunna få tillbaka sin ex-fru läser Pat läser de böcker hon undervisar om (allvar), men blir så fly förbannad på Hemingways olyckliga slut att kan kastar "Farväl till vapnen" genom fönstret (skämt).

Pat kommer inte undan Tiffany (Jennifer Lawrence), en ung och trasig änka (allvar), när han är ute på sina joggingturer med en sopsäck utanpå kläderna för att svettas mer (skämt).

Pats arbetslöse och OCD-drabbade far (Robert De Niro) använder honom som lyckoamulett när Philadelphia Eagles spelar (både allvar och skämt).
 
Inledningen är briljant skriven, med höjdpunkten på en rumphuggen middagsbjudning. På slutet vrids handlingen och det blir "vanlig" romcom av det hela, som om David O. Russell i en lek med formen har ryckts med. Där gör filmen till och med skäl för sin svenska titel, med utropstecken och allt.

Men även i en standardiserad "men vänta, jag måste springa ikapp, för jag glömde säga att jag alltid älskat dig"-scen bryr vi oss om Pat och Tiffany. I motsats till Hemingsways par får de sitt lyckliga slut.

Inga kommentarer: