tisdag, februari 19
Oscars: "Argo"
OBS! SPOILERS!
Man behöver inte ha sett många filmer för att känna sig hemma under Oscarsgalan. De nio kandidaterna till priset för bästa film dominerar även de andra viktiga kategorierna. Ändå har jag inte hunnit med dem. Inför söndagen tänkte jag snabbsummera mina intryck av de nominerade filmer jag faktiskt har sett. Jag börjar med vadslagningsbyråernas favorit, Ben Afflecks "Argo".
Disclaimertexten på slutet var typ "Some events and conversations have been fictionalised". Det borde ha stått "None of the close calls in this movie were actually remotely close in reality".
För det var de så klart inte. Googla själva. Presidenten godkände inte operationen i samma stund som CIA-agenten skulle checka in på flyget, mitt emellan två försök av flygplatspersonalen att hitta biljetterna i datorn. Hollywoodmännen hann inte precis fram för att lyfta på luren och bekräfta historien för Teheran. Inga beväpnade vakter i jeep jagade flygplanet på startbanan. (Sådant händer bara i "Die Hard 2".)
Med tanke på den häpnadsväckande historia som det här bygger på är det underligt att Affleck m.fl. valt att ta sig så många friheter från vad jag förstått verkligen hände. Särskilt när förenklingar för berättandets skull pekar ut t.ex. brittiska ambassaden som ovillig att hjälpa amerikaner i livsfara. Det är som om filmen ska vara en revansch för att USA:s hemliga agenter 1980 fick inse vad det innebär att vara hemliga och ge äran till kanadensarna. "Argo" är väldigt mycket "USA! USA! USA!".
När Affleck m.fl. ändå har valt att fiktionalisera verkligheten för att göra den mer spännande, är det inte en underlig inställning till "spänning" att mest radda upp en dussin "puh-det-var-nära-ögat"-händelser? Inte en enda gång lurar man ju publiken att tro att det verkligen är kört, för att sedan vända på allting.
Med allt det sagt, så är "Argo" ändå en bra film, ett nöje att se. Det behövs inte mer än sjuttiotalsmurrigheten, den deltagande skådespelargräddan och den verkliga berättelsen. Den tryckta stämningen finns där, den har Affleck verkligen lyckats med. Att gömma sig inomhus i månader medan maktberusade miliser hänger folk från lyftkranar. Att vara utstirrad av arga folkmassor, ihopträngda i en minibuss. Att inte kunna andas ut när planet lyft, utan först när man är i ett annat lands luftrum.
Jag hade velat se en "Argo" som helt byggde på den känslan.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar