Om en vecka fyller en av musikens största 70 år. Det firar vi här på Extra allt genom att fram till dess gå igenom allt som är värt att veta om jubilaren, kameleonten från Saskatoon: Joni Mitchell.
Eller tja, "allt som är värt att veta", kanske inte. Men vi gör på precis det sätt som när vi djupdykt i Bruce Springsteen, Beyoncé och Prince. Med den skillnaden att vi inte får avsluta veckan med att se Joni Mitchell live i Stockholm.
Det kommer jag aldrig få göra, hon har inte turnerat sedan 2000. Visserligen gjorde hon ett kort inhopp under en hyllningskonser som ordnades för henne i somras, men det var i Kanada.
Därmed undanhåller hon ganska många att nånsin få en fullständig bingorad i rockgiganter man sett live. Dylan kan man se när som helst, Neil Young också (men inte när hans gitarrist gör illa handen), Paul Simon och Paul McCartney håller igång, Stones och Springsteen verkar aldrig sluta, till och med original-Beach Boys återförenades kort. Van Morrison kan man gå och se för att ha sett honom, men man bjuds troligen inte på så bra musik.
Den närmaste parallellen till Mitchell är väl Bowie, som hållit sig undan sedan 2004.
Men nu ska vi sluta tjata om de där andra och ägna oss åt Joni Mitchell. I en hel vecka. Det är Extra allts sätt att säga att Joni Mitchell inte får underskattas.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar