torsdag, december 14
Julkalendern: Frank Ocean på Way Out West
Rockkonserten är inte en lätt konstform att förnya. Speciellt festivalkonserten, med mer ofokuserad omgivning, många enbart halvintresserade i publiken och sämre förutsättningar för egen scendekor.
Men när Frank Ocean till slut kom till Slottsskogen lyckades han göra något nytt. Han bröt av.
Det var väl också vad Kanye West försökte på samma scen 2012. Han la sin budget på ett jättestort tygstycke och på en massa balettdansare, men gav inte dansarna någon särskilt spännande koreografi. Tygstycket fick mest fladdra. Regisserat - ja. Välregisserat - nej.
Frank Ocean använde sitt utrymme på största scenen till att bjuda in alla till ett intimt rum. På en liten ö i publikhavet hade han riggat högtalare och musikutrustning. Där stod han och tog knappt ett steg på själva huvudscenens golv. Han hade hörlurar på sig hela tiden och sa väl ingenting till publiken, bara sjöng.
Och precis som i en liten studio så ville han få allting rätt, och tog därför om flera låtar. Inte bara genom att bryta mitt i och börja om - vilket ju faktiskt händer även på andra konserter ibland - utan även när "Chanel" spelats hela vägen igenom. Den dussin huvuden starka stråkorkestern verkade sitta på spänn för att veta om Ocean var beredd att gå vidare, om de verkligen kunde bläddra vidare till nästa notark. En del i publiken blev lika förvirrade.
Att Frank Ocean går sina egna vägar är lite av en sliten vinkel, inte minst här på Extra allt. Därför kändes det bra att det sätt han avslutade konserten också var det sätt som betydligt mindre och mindre nyskapande Vasas flora & fauna dagen efter avslutade sin konsert - med karaoketexter uppblåsta på skärmar. Alla fick skråla med, förutom de i festivalpubliken som inte visste var de hamnat. Varför är de här finlandssvenskarna så populära? Varför är alla eld och lågor över den här introverte snubben som inte verkar kunna spela låtarna rätt på första försöket?
Men både Frank Ocean och Mattias Björkas hade fattat att poängen med en konsert. Oavsett hur man i övrigt utformar den ska publiken känna att man både har varit med om något och varit med i något.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar