Jag har under året - i ett beteende jag tidigare förknippat med 59-åriga tröttingar - avfärdat många unga artisters nyinspelningar av gamla låtar med ett “äh, originalet är ju bättre och det har jag hört jättemånga gånger och orkar de inte göra något eget av den och varför har de gjort om den så mycket förresten?"
Behöver världen ännu en avskalad version av The Knifes “Heartbeats" eller några som försöker överträffa The Roches stämsång i "Hammond Song" eller en bokstavstrogen version av "Footsteps in the Dark"? Njäe. Men Big Stars ”Thirteen” igen då? Nä. Kanske en soulig version av Radioheads "Weird Fishes" då? Njo, men bara nästan okej.
Och dessutom: det blir allt mer sällan jag upptäcker en fantastisk originallåt genom en fantastisk cover. Hjälp, har jag snart hört allt?
Däremot finns fortfarande undantag. När röster jag älskar möter låtar jag älskar, eller glömt att jag älskar, då kan det fortfarande bli fantastiskt. Det behöver inte ens alltid vara nyskapande eller bättre än originalet. Varsågoda, här är några covers jag tyckt om under 2020: Extra allt covers 2020.
Här gör Jorja Smith sin cover av St Germain (som i sin tur hade samplat Marlena Shaw), Helado Negro gör Neil Young, Hot Chip gör Velvet Underground, Marika Hackman gör Air, Poolside gör Grateful Dead, Lambchop gör Stevie Wonder, Whitney gör SWV, Khruangbin gör Kool & the Gang, Bill Callahan och vänner gör Steely Dan, Father John Misty gör Link Wray, Courtney Barnett gör Kev Carmody (för mig tidigare okänd australisk aborigin), Julia Holter gör Fleetwood Mac, Jonathan Wilson gör Four Tops, James Blake gör Frank Ocean, Bat for Lashes gör Carpenters, Green Gartside gör Annie Briggs, Nick Cave gör T. Rex, ANOHNI gör Nina Simone, Phoebe Bridgers gör Merle Haggard och Sasami gör System of A Down(!)
Vilka covers har jag missat?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar