tisdag, november 7

50 Cent och souvenirerna

Example

Ikväll spelar 50 Cent på Hovet. För att uppmärksamma det återpublicerar jag en text från mitt fanzine om Fiddys förra Stockholmsbesök, i september 2003:

Allt är pengar

Utanför Globen delas kepsbärarna i två grupper. Rak keps till höger, till hockeyrinken och Toronto mot Färjestad. Sned keps rakt fram, till hiphopkonserten.

Men båda händelserna är familjeföreställningar. En del av publiken inne på Hovet når knappt över kravallstaketen som omringar souvenirförsäljarna.

Där, innanför kravallstaketen, finns bevisen för att du har varit här ikväll. Att du såg 50 Cent på Hovet i september 2003. T-shirt 270 kronor, affisch 60 kronor. Det räcker inte med kvittot på biljetten, som i sig kostade 350 kronor.

I februari gav 50 Cent ut ”Get Rich Or Die Tryin’”, det snabbast säljande debutalbumet på länge, trots nedladdning och CD-brännare. Han är Curtis Jackson från Queens, New York, knarklangaren som blev skjuten nio gånger, men överlevde och nu är ärren bevisen på att han är äkta. Som alla hiphopartister marknadsförs han med ett drag av seriefigur över sig. Han är som en leksak som inte säljs utan tillbehör. Du får välja mellan automatvapen, slitet baseballträ eller diamantkors. Bister uppsyn included in all versions.

På en av bilderna i häftet till ”Get Rich Or Die Tryin’” sköter Fifty och två polare bokföringen. På bordet syns en sedelräknare, en kassabok, en flaska med glas, varsina vapen. För säkerhets skull har 50 Cent ytterligare en pistol på sig. Bli rik eller dö i försöket.

På en annan bild har 50 Cent en hand innanför skärpet och den andra handen full med tjugodollarsedlar, som om han var ghettopojken med guldbyxorna.

Okej, så han drar pengarna ur brallorna, men man kan undra varifrån hans fans får dem.

Ahmed och Sara är båda tretton och hade inga problem med att se över kravallstaketet till försäljarna när de köpte varsin affisch.

Vem har köpt era biljetter?

– Det har vi gjort själva, säger Ahmed.

Hur har du fått ihop pengarna?

– Jag fick av mamma.

Helst hade Sara velat ha en t-shirt, men de var för dyra. Hon hade kunnat tänka sig vilket som helst av motiven, huvudsaken är att det står 50 Cent.

– 50 Cent är bra eftersom han rappar om sitt liv, förklarar hon.

– Det har varit hårt, men går ändå, säger Ahmed.

– Alla kändisar verkar ha mått dåligt förut. 50 Cent har blivit skjuten typ nio gånger, upplyser Sara. Jo tack, vi vet.

Under konserten snurrar vita sneakers på de stora skärmarna på scenen. De är 50 Cents egen modell, tillverkade av Reebok, som också gör skorna som bär Jay-Z:s namn. Och innan 50 Cent kastar ut sina exemplar i publiken i slutet av konserten berättar han att skorna släpps den 18 november. Börja spara.

Men än är den innan konserten och Dimitri lägger allt han har på en t-shirt. Mormor har gett honom pengar.

Alexandra fick sin tröja av mamma Lotta, som följt med på konserten.

– Det är för dyrt med 350 för en konsert. Men vad ska man göra – stanna hemma? suckar Lotta.

Cissi lade halva sin måndadspeng på konsertbiljetten och kompisen Sofia har lånat av sina syskon för att få råd. De väljer att titta på när Simon köper en t-shirt, den svarta modellen.

– Den var grymmast, säger han.

Men den som ser ut som en skottsäker väst då, är inte den grym?

– Den ser lite löjlig ut.

Till en 50 Cent-konsert kommer samtliga Missy Elliotts svenska lillasyrror, med Adidasdräkter att växa i tills de går ut gymnasiet. De trängs med bleka och taniga svenska pojkar som har Eminem som stilideal. Kanske är det inte frivilligt, det är i alla fall lättare än att försöka se ut som 50 Cent eller Dr Dre.

Mattias och Daniel, däremot, är lite äldre och har växt i sina skinnjackor och bekväma mockaskor. Utanför hade jag gissat att de var på väg för att se Toronto, men det är skönt att ha fel.

Mattias har köpt en keps för 270 kronor.

– Det var värt det. Det är en kul grej, säger han.

När ska du ha den på dig?

– Svårt att säga. På stan kanske. Och när jag seglar.

De du seglar med, vet de vem 50 Cent är?

– Ja, det vet alla. Med den här kepsen är man lite annorlunda. Det är lite attityd, lite chockerande.

Att chocka seglarkompisarna kan vara en anledning att lätta på plånboken. Eller så samlar man. En annan Daniel än han i mockaskorna är skinande glad trots att han just langat över 670 kronor. För det fick han en t-shirt, en key strap (det är inte hiphop att säga nyckelband), en bandana (snusnäsduk sa man på 1800-talet) och en intervju-DVD. Men har man en bandana med Xibit och en med Eminem, då måste man ju ha en som det står 50 Cent på. Det var värt att åka till Stockholm från Göteborg. Lönen från Volvo betalar.

Henke har betalat 600 kronor för en key strap, en keps och en t-shirt. Att han valde just den modellen av t-shirt berodde på att den har turnéprogrammet på ryggen. Det är inte snyggt, men det är ett bevis.

– Man vill ju skryta lite, den här t-shirten finns ju bara att köpa här.

Med biljetten har ju alltså lagt 950 spänn på i kväll, det blir väl tusen jämnt om du ska äta en korv efteråt?

– Då får man strunta i korven då.

Att jag inte tänkte på det.

Inga kommentarer: