onsdag, juni 30

Festivalen och orten

I den kortfattade 140-teckensvärlden har gårdagens nyhet blivit "Hultsfred läggs ner". Som om det var den småländska orten som gått i konkurs.

Och det är väl inte är helt långt från sanningen. I SvD talar en Hultsfredspolitiker om "begravningsstämning" och "katastrof".

På samma sätt som i Hultsfred så har Peace & Love-festivalen varit och är ett stort lyft för Borlänge. Mando Diao berättar här i DN.

När jag säger att jag kommer från Borlänge så frågar alla - ALLA - om hur våldsamt det egentligen är där. De frågar om "Lilla Chicago" och Familjen (det kriminella gänget, inte bandet). Det är den första associationen. Tio år av Peace & Love har inte hunnit sudda ut det. Även om jag inte hoppas att Borlänge blir en one-trick-pony som bara förknippas med en enda sak, så hoppas jag Peace & Love kan fortsätta tillräckligt länge för att helt sopa bort det kriminella.

Eftersom det var sopiga bokningar som långsamt dödade Hultsfred så blir jag alltid nervös av att läsa bandnamnen på Peace & Love. Okej, bra med Jay-Z och Lily Allen, men Alice in Chains? Europe? D.A.D?

D.A.D. var väl förresten senast i Borlänge sommaren 1995, när Lollipop-festivalen turnerade. Minns ni vad som hände med Lollipop-festivalen?

3 kommentarer:

Conan sa...

Men du, hur våldsamt är det egentligen i Borlänge?

Anonym sa...

It´s the final countdown...?

//Tobbe

Nick Shay sa...

Lilla Chicago är Landskrona!!! Som skåning känner jag mig personligt träffad när någon försöker sno åt sig detta slagskraftiga och traditionsfyllda smeknamn. I takt med att Landskrona skickar andra, mer rasorienterade, associationer lär kommunpolitikerna valt att spela på sitt gangsterrykte isället.

Enligt uppgift har de till och med ha som s.k. payoff på skyltarna när man kommer in från motorvägen: "Välkommen till Lilla Chicago - har ligger smockan aldrig mer än några centimeter bort".