Hung up on a Dream

Kommer ni ihåg när jag bad Peace&Love-festivalen i Borlänge att boka the Zombies?

Nu har de beslutat sig att inte göra det.

I stället bokar de Manu Chao. Inte riktigt ett fullvärdigt alternativ.

Messerschmidt

DN På stan har en underlig webbenkät om vilka stockholmarna ”egentligen” är. Jag svarade på den för någon månad sen och reagerade redan då på de missriktat tokroliga och felställda frågorna. Nu kommer resultaten och det känns bra att jag hade rätt om att det här skulle ge svårtolkade data:

Har du lyssnat på brittiska musikgenren grime?
Ja: 41,9 %
Nej: 58,1 %
Har du slutat lyssna på grime?
Ja: 66,9 %
Nej: 33,1 %

Så fyra av tio svarande har lyssnat på grime, men drygt sex av tio har slutat lyssna på grime. Den där fjärdedelen svarande som alltså aldrig ens har BÖRJAT lyssna på grime, men ändå har lyckats SLUTA lyssna, hur gjorde de?

Ja, då säger ni så klart att den vettiga tolkningen är att eftersom frågan ”Har du lyssnat…” är ställd som den är så har en del som lyssnade på grime förut, men slutat här svarat nej på den första frågan. Eller så har folk som aldrig har lyssnat svarat att de har slutat.

Tips till DN: nästa gång är det bättre om ni ställer frågorna ”lyssnar du på den brittiska musikgenren grime” samt ”om nej, har du tidigare lyssnat på grime”.

Eller är det här referenshumor till den klassiska ”hur-du-än-svarar-har-du-ändan-bak”-frågan: ”Har du slutat slå din fru?” Och kanske är det så, att grimelyssnande är lite som hustrumisshandel.

Muxin' it up

Signaturen M frågade oss här "hur får man ett blandband om man inte är ett datasnille då?" Och eftersom jag vill uppmuntra mer läsarinteraktion här på Extra allt kände jag att M, och alla andra, förtjänade ett blandband. Nu när det är vår och så.

Så jag provade att göra ett muxtape. Det finns nu för lyssning här. Inte direkt "tjoho, nu är det vår och livet leker"-låtar, men en låt har i alla fall ordet april i titeln.

Novell och esterna

Tidningen Ondskan har lagt ner. Jag sörjer den inte så mycket. Skillnaden mellan den och Sonic var ungefär att Sonic har färgtryck och inte skriver lika mycket om twee och 80-talsdoft. Nej, nu var jag kanske orättvis, men ett alternativ måste vara annorlunda.

Kanske insåg Anton Gustavsson det också, lade ner och startar i stället Novell, ”en ny sorts musiktidning”. Det ska vara en tidning fri från nyhetspretentioner, en reportagetidning, inte om musiken, utan om människorna bakom musiken. Långa texter, alltså. Tillsammans med Filter en våg av magasin som bloggalternativ.

Det som gjorde starkast intryck på mig i Ondskan kom i andra numret, i en artikel om exilestnisk musik. Men det jag minns är inte texten, utan en bild. Ni ser den ovan.

Ser ni vad det är? Låt mig skrika ut det: Pontus Holmgren från Pontus & amerikanerna iklädd endast en papperspåse! Vitsminkad! Martin Luuk med mascara! Uppmickat kött! Andres Lokko i typ basker! Pontus i en papperspåse!

Vad var då detta? Jo, bandet Strawberrys From Heaven (sic), som spelade med tolv kilo fläskben. De framförde tydligen Bowies "Little Bombardier" och Pink Floyds "Astronomy Domain". Särskilt mycket mer fick man inte veta i artikeln, förutom att Martin Luuk även skrev en egen låt om sex mellan pojkar på ett exilestniskt scoutläger. Och att Pontus påse kom från Big Burger.

Tur då att bakgrunden till detta uppträdande enligt vad som utlovas kommer beskrivas mer i det första numret av Novell. I slutet av månaden dyker det upp. Jag har redan förbeställt.

Inget aprilskämt

Om någon hade sagt det till mig hade jag trott det var ett aprilskämt, men nu läste jag det redan igår: att Maya Rudolph, som var med i "Saturday Night Live" till alldeles nyss, är dotter till Minne Riperton, hon med ett röstomfång på fem oktaver. Maya är Minnies dotter!

(Jaja, det kanske inte är så stort, och hade väl varit ett fruktansvärt dåligt aprilskämt, men å andra sidan är DN:s aprilskämt faktiskt fruktansvärt dåligt.)

Jag som alltid trott att Minnie sjungit "my, my, my, my" i slutet av sin stora hit "Lovin' You", men det är alltså "Maya, Maya, Maya, Maya". Men vill man verkligen få sitt namn indraget i en kärlekslåt som ens föräldrar skriver tillsammans (Minnie och hennes man Richard Rudolph), med textrader som "making love with you is all I wanna do"? Att behöva tänka på sina föräldrars lovemaking, känns det inte lite... pinigt? (för att använda ett exakt ord)

Det underliga är att det här gör mig mer intresserad av Maya Rudolph än jag varit förr. Varför kom hon inte tillbaka till SNL efter författarstrejken?

Tack, nu fungerar loggan

Tack till de hjälpsamma kommentarerna till förra inlägget. Jag lade upp loggan i ett gammalt extra allt - inlägg och länkade därifrån, funkade kanon!

*M, Tage och Hunter premieras för sina kunniga kommentarer och Rebecca för de fina orden!

Här kommer en lite godbit att suga på när våren närmar sig...

Gatto Fritto - Invisible College

---------------------------------------------------------------------

Här finns en filmsnutt från de där popquizzen som vi alltid tjatar om. Vi skymtar förbi hela bunten och Jonas visar sin allra finaste "tänkar-min" Dags om drygt en vecka igen, då blir det revansch.

Ny design

Vad tycks om vårt nya utseende? Men ser ni vår nya logga? Om inte, varför sjutton inte? Varför blir det bara en liten text där det står "Extraallt"? Vi förstår inte vad det är i koden som blivit fel. Och vi förstår inte vad den där lilla rutan nedanför loggan kommer ifrån. Hur blir vi av med den?

Gör så här: högerklicka och ta "visa källkod", sedan identifierar du problemet i koden åt oss, mailar oss på adressen i högerspalten och så tackar vi dig med öl och bland-CD:ar och allmänt idoliserande. Is that something you might be interested in?

PS: Kolla in vår uppdaterade länklista i högerspalten. Kanske inte några sidor du aldrig hört talas om, men bara bra grejer.

Dirty Paris

Ikväll gästas 24:hours på Berns av Dirty Soundsystem och Pilooski.

För en gångs skulle behöver jag inte känna ens ett stygn av dåligt samvete för att jag stannar hemma med en päronsplitt och lite ”Saturday Night Live”. Jag dansade ju till dem redan i fredags.

Det var på nattklubben Paris Paris i (rätt gissat!) Paris, närmare bestämt på Avenue de l'Opéra, nära Palais Royal, nära Louvren.

Nedgången till källaren var diskret, så diskret att vi inte hittat den när vi gått förbi tidigare på dagen. Vi hade hört talas om festen på Dirtymänniskornas blogg, men var inte direkt ensamma svenskar. Vi fick avbryta vår påskhobby, att prata skit om fransmäns och övrigas rassliga klädstilar. Det gick ju inte när några av de med allra sämst smak var svenska ekonomstudenter, som dansade glädjelöst. ”Le Monde est á toi” stod det i neon på väggen. ”Världen är din”. Jag hoppas att världen inte kommer tillhöra folk som dansar så glädjelöst.

Men skit i dem. Dirty Soundsystem och Pilooski och deras tyska vänner spelade många Extra allt-bekanta låtar: ”Blind” och ”Temporary Secretary” och ”Send Him Back”. Dessutom spelades en förvånande mängd minimalaktig, knorrande techno. Detta gladde de två i sammanhanget lite udda technosvenskarna, som gjorde den där dansen som mest går ut på att stöta fram axlarna och hasa fötterna lite fram och tillbaka, utan att lyfta dem. Deras klädstil fanns inget att anmärka på. Och de var glada som barn.

En annan sak som var förvånande, och som inte gladde någon, var det dåliga mixandet. Jag hade haft mer förståelse om de bara spelat låtarna, utan att ens försöka knyta ihop dem. Men här skulle det försökas på taktmixar och det gick ofta rätt dåligt. Kanske var det enbart de inbjudna tyskarna som stod för de dåliga dj-skillsen, men det verkar inte troligt.

Så om du också vill ha en ursäkt för att inte gå till Berns ikväll, så kan du ju säga att ”nja, jag läste på Extra allt att de var dåliga på att mixa, så jag går hem till en päronsplitt och skrattar åt Kristen Wiig”. Men det är en rätt kass ursäkt.

Vad jag bryr mig om nu

Om Extra allt haft sin treårsfest idag skulle vi inte kört nån kvasidemokratisk omröstning om sista låten för kvällen. Det hade blivit Håkan Hellströms ”Kärlek är ett brev skickat tusen gånger”. Punkt slut.

Franska Premiere har inte dödskoll på Indiana Jones och hans attribut

Långfredag på Esque

Dags för lite reklam!

På årets tråkigaste dag kommer jag att underhålla med musiken på Esque. Brorsan är med och jag kan utlova den mörkaste och ledsnaste technodunkadunkan någonsin. Men fest alikaväl! Kommer att bli sjukt kul att testa det lyxiga Function one ljudet och den dansbenägna publiken. Det var längesedan jag var så här uppspelt för en spelning. Så kom och skaka loss med oss...

Man kan tänka sig att fina bitar som denna kommer att spelas.

Dubfire - Rib cage

Sms'a för lista

Un homme libre

I dag drar jag för att under de närmaste dagarna vara som David Geffen i den här Joni Mitchell-sången, en fri man i Paris, "unfettered and alive", utan någon som ber mig om råd, utan någons framtid att avgöra.

Tydligen ska det regna på Champs-Elysées, men å andra sidan ligger det ju snö här i Stockholm. Joyeuse paques!