Det såg ju ut som ett vinnande recept: Beth Orton producerad av Jim O’Rourke, med medverkan av M Ward. Till och med ryssarna snackade om det. Men ”Comfort of Strangers” är en slätstruken historia. En skiva för musiker kanske. Snygga trumljud, hög kvalitet på stämsången, alla pianon är bra mickade etc.
Jag får väl återkomma till den när jag fyllt 57. Nu tycker jag bara att det är hemskt att Beth Orton ska vara så här mystråkigt. Hon borde kunna bättre, men inte ens de hjärtskärande balladerna, hennes bästa gren, är särskilt minnesvärda. Ibland håller man på att somna. Men inte på ”Worms”. Kanske för att det är öppningsspåret...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar