Tragiska Marilyn i komedi

En DVD-box med tio Marilyn Monroe-filmer har införskaffats till hemmet. Har bara börjat titta på filmerna, men det hittills bästa med boxen är Cary Grant. Det är han som har huvudrollen i ”Föryngringsprofessorn” (”Monkey Business” av Howard Hawks från 1952).

Cary är alltid lika snygg. Och det är en väldigt bra film. Jag borde köpt Cary-boxen istället. Eller screwballboxen, men det finns nog inte. Marilyn Monroes funktion i ”Föryngringsprofessorn” är mest att vara snygg. Typiskt nog säljs filmen även idag med hjälp av bilder från den korta baddräktsscenen.

Eftersom jag är helt ”Blonde”-skadad till att se Marilyn Monroe som en tragisk person så kniper det åt i hjärtat när hon vid ett tillfälle hindras från att krama ett litet barn.

Om jag var videokonstnär skulle jag ha loopat den sekvensen i slow motion och till det spelat en uppläsning av hur Joyce Carol Oates beskriver Marilyns aborter och missfall: ”Hon skrek åt honom att hjälpa henne rädda barnet. När han böjde sig över henne klöste hon hans händer och drog honom intill sig. Som om hon ville att han skulle förlösa barnet.” Ni kanske förstår varför jag sysslar med annat än videoinstallationer.