Nu är det dags att dra hårt i nödbromsen för det här Guilty Pleasures-fenomenet.
I kort sammanfattning går företeelsen ut på att som hipster lyssna på musik som det ”egentligen” är pinsamt att gilla. De exempel som oftast nämns är ELO och Toto. Yacht rock-begreppet är relaterat, men inte synonymt.
Sedan länge har jag ett oavslutat, långt inlägg på gång, och det ska jag skriva klart snart, men jag måste bara avreagera mig direkt. Ikväll startar nämligen en Guilty Pleasures-klubb i Stockholm, på Debaser Medis (jag kan inte förlika mig med det namnet, men stället heter ju så).
Gäst-DJ på premiärkvällen är Sean Rowley, som startade klubben Guilty Pleasures i London och satt ihop samlingskivor med det namnet. På Debasers hemsida kallas han för ”grundaren och hjälten inom GP”. Men snälla nån, inse hur larvigt det låter. Som om han typ befriat folk.
Hur begåvade människor som Tom Pyl och Andres Lokko ställer upp som DJ:s på det här spektaklet övergår mitt förstånd. De borde i protest spela exakt samma musik på en annan klubb. En klubb som inte spelar musik för att den är ”bra, men pinsam” utan helt enkelt för att den är bra.
Men som sagt, jag återkommer i frågan.
4 kommentarer:
Det som kanske är guilty pleasures i England blir ju bara hipster-musik i Sverige. Den dan lokko och grabbarna slänger på Carola hits och annan skit så kanske fenomenet får någon sorts rättmätig plats i det popkulturella utbudet!
Jag var där i fredags och Lokko & killarna gjorde ju just det på stora dansgolvet, alltså spelade typ Magnus Uggla, Haddaway, Maroon5 och Queen istället för bara den där yachtrocken. Klart dom fattar att Guilty Pleasures i Stockholm innebär något annat än det gör i gamla London!
Vad spelade dom mer? Är lite nyfiken.
Hur kändes det att betala 100 spänn för att någon ska spela Haddaway? Låter ungefär som det bröllopsdansgolv jag dominerade för tre veckor sedan.
Och som sagt, jag återkommer.
Skicka en kommentar