Botemedlet

I våras hade jag en Crowded House-period. Nu ser det ut att bli en brittsommar och höst med The Cure. Tidiga The Cure just nu, kanske kommer jag gräva mig djupare ner.

Jag kommer nog sitta hemma vid kvart över tio på lördagkvällar och i stället för kranens droppande lyssna på ”10.15 Saturday Night”. Det torra gitarrljudet. Basen. Den allmänna, svartvita dysterheten. Och samtidigt ett driv, så att jag orkar hålla mig uppe, inte bara lägger mig ner och somnar. Eller gråter. Om det inte var för det där med att boys don’t cry.

Jag har alltid respekterat de inbitna Cure-fansen. Jag förstår kanske inte exakt varför The Cure skulle vara det bästa bandet i världen, men att vara Cure-fan har alltid verkar… ja, värdigt. Kanske var det för att Cure-fansen på högstadiet, Anders och Jessica, på dagen för skolfotograferingen tuperade upp håret, målade sig under ögonen, till och med skrev ”The Cure” i pannan. De låg före mig. Jag började inte med kajal (på fest) och Smiths-citat i anteckningsboken förrän i gymnasiet.

Trots att världen är full av The Cure-efterföljare (Interpol, Bloc Party, The Rapture, Shout Out Louds, emokids) så var det länge sedan man såg till The Cure-fansen (och då menar jag inte just Jessica och Anders, även om det var ett tag sen jag såg dem också). Kanske lade Cure-fansen ner när Robert Smith blev tjock. I vår kommer visst en ny skiva, kanske dyker de upp då.

En skara fans jag inte förstår är de som tjatar om Pet Shop Boys. PSB-fansen har aldrig försvunnit. De finns överallt, hela tiden och ropar hallelujah så fort en ny remixskiva dyker upp. Jag förstår inte entusiasmen. Och det kan man ju tolka som att jag är väldigt heterosexuell till och med för att vara heterosexuell, väldigt vit till och med för att vara vit och väldigt ointellektuell för att ha svartbågade glasögon. Men då är man trångsynt. (Finns förresten genren ”trång-synth”?)

Visst vill jag hellre åldras som Chris Lowe än som Robert Smith, och visst läser jag gärna om Pet Shop Boys, men Yamamoto-kepsar och popteori kan faktiskt inte hjälpa mig genom den här hösten. Jag hoppas att The Cure kan det.