z
I bland önskar jag att Washed Out blir en riktigt, riktigt stor artist, bara för att den där spelningen jag såg med honom på Santo's Party House i New Yorks Chinatown hösten 2009, den som var hans andra någonsin, att den ska bli historisk.
Sen lyssnar jag lite mer på hans musik och så skäms jag.
Det var bara det.
Eller vänta, i nästa del: jag bekänner att jag skriver om fyra år gamla chillwave-konserter på Extra allt bara för att jag kom att tänka på det och för att NÅNTING ska man ju fylla bloggen med. Och så skäms jag.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar