Prince: En lista

Min vän Thomas Ågren gillar popens udda fåglar: Ayers, Bowie, Rundgren, Zappas doo-woop-skiva "Crusing With Ruben & the Jets" och även Prince. Jag bad honom rangordna Princes första tolv album, den verkligt gyllene eran. Men först får han berätta om hur han introducerades till Prince:

När jag gick i 8-9:an hade jag en kompis som hette James. Han hade en några år äldre storebror som var lite av en what we in Sweden call a "snajdare".

Han tog hem lådor med billiga märkeskläder och prylar och sålde till sina vänner och bekanta. Han visste "allt" om stereos. I hans rum hörde jag Prince för första gången. Jag visste ju vem Prince var, men hade aldrig lyssnat. Alla på skolgården visste ju att han var snuskig och konstig.

Jag hade nog aldrig riktigt hört funk förut. I och för sig. Jag hade hört väldigt lite. Jag spelade av alla Prince-skivorna på kasett i nian. Det här var 1990 och jag lyssnade inte direkt på cool musik. Jag lyssnade på den märkliga blandningen av Prince och Midnight oil. Det här var innan jag köpte "Loveless", eftersom framsidan såg ut som nåt jag inte hade hört. Sen blev jag ett indiekid, som under några år faktiskt brydde sig lite för mycket om vad som var coolt. Men, trots att jag då uppfattade Prince som extremt ocool kunde jag inte släppa honom. :-)

Vilka skivor som var bäst har ändrats till och från, men ungefär så här är det. Anyhoo. Här är listan.

1. "Sign 'o' the Times" (1987)

Prince är här så kreativ och träffsäker att man blir mörkrädd. Nästan varenda i denna eklektiska samling låtar är ett guldkorn. Ett sånt där album där artisten gör vad som helst och allt blir rätt. Beatles "Abbey Road", Ween "Quebec", Queen "A day at the races". Ett sprakande fyrverkeri. "Housequake". Ha ha ha. Han spenderar 2 minuter att boasta om det nya groove som finns. Sen när han tycks presentera det är det en orgelton med phaser, men det funkar.

2. "Parade: Music from the motion picture Under the cherry moon" (1986)

Lysande. Det känns som Prince har valt att glömma bort allt om musikproduktion och börjar

om från början. Låt virveln ligga med baklängesreverb längst fram i ljudbilden. Visst. Släng in en klarinett nånstans i bakgrunden...och så lite andra instrument. Spara inte på reverben på den där akustiska gitarren. Så där ja. Get with the program guys. It's 1986!! Experimentera!

3. "Purple Rain" (1984)

Ett mästerverk och ögonblicket då Prince blir världsstjärna. Och allt behövde göra var pop! Hmm. Vad säga? "We have gathered here today to get through this thing called life"

4. "Around the World in a Day" (1985)

Ännu en av mina favoritskivor. Man får förlåta honom dom 8 lite pinsamma minutrarna av "Temptation" på slutet av skivan, men annars: från titelspåret "Around the world in a day", "Paisley Park", "Condition of the heart" med sin flytande inledning, något som Flaming lips hade kunnat använda om dom hade kört ut den i omloppsbana. Ah.

5. "For You" (1978)
Enligt legenden ska Prince ha spelat alla instrument på debuten, stråkar, blås, trummor, tutti. Och han får till väldigt organiska grooves och det svänger. Jag har lyssnat väldigt mycket på den här, vilket måste betyda att den är bra.

6. "1999" (1982)

Här fulländar han utvecklingen som började på dirty mind. Raka trummaskiner och mer minimalistiska groove. Som om inte ens Prince under 80-82 kan undgå den kosmiska vibe som också gav Joy Division, New Order och folk av deras... "ilk". Eller ja... dom har säkert inget med varandra att göra. Grandmaster Flash.. I dunno. Man vet aldrig med Prince. I will shut up. I vilket fall. Lysande. Stepping stone to further greatness.

7. "Lovesexy" (1988) 

En helgjuten skiva med ett helgjutet sound. Inte alls lika eklektisk som de sikivor som föregick den. Prince och Cat sjunger och adresserar varann i texterna. Känns lite som en scenshow, men visst, han förnyade sig igen, och rakt igenom en bra skiva.

8. "Controversy" (1981)

Fortsätter utecklingen mor 1999 som började på "Dirty Mind". "Ronnie, talk to Russia", "Jack U Off". Visst finns här controversy. Allvarligt. Goofing off here. Gå genast till Spotify och lyssna på "Jack U Off". There are things you can't unhear. :-)

9. "Dirty Mind" (1980)
"I just wanna lay you down. In my daddys car" - Ja, Prince är fortfarande ett kiddo :-) Här börjar Prince leka med vad som ska bli hans MO ett tag. De raka snabba trummaskinsbeatsen som utgör grunden i lite mer minimalistiska grooves. Det här är bra skivor. De är inte dåliga för att de ligger så här långt ner. Det är bara inte lika bra som de längre upp.

10. "Prince" (1979)

Tja. Den här känns lite mindre pretentiös och ambitiös än debuten. Han har fortfarande inte börjat leka med de raka trummaskins-grooven. Hmm. Jag försöker skriva några rimliga kommentarer, men de här brottstyckena är knappt informationsbärande. "Still waiting"... "People say I'm too young, but people don't know". Vi vet Prince! :-D

11. "Graffiti Bridge" (1990)

Vad var Graffiti Bridge egentligen? Jag väljer att inte googla och minns nå film, eller? Och "the new power generation" var hans nya band. Skivan sålde bra och hade några riktigt stora hits. "Thieves in the Temple". "New Power Generation". Bättre än Batman i min bok.

12. "Batman" (1989)

1989 gör Prince musiken till filmen "Batman" med Micheal Keaton och Jack Nicholson. Jag gick på filmen och fick en burk med Batman-läsk som smakade apelsin. Jag har säkert kvar den burken nånstans i en låda i mitt föräldrahem. Kompetent, men Prince la nog inte ner sin själ i det här. Återvänder inte så ofta till den här skivan.