tisdag, augusti 6

Prince: Skeppsholmen



Dåligt:
- Det inledande hårdrockspartiet. Eller vad man nu ska kalla det. Jag har läst recensenter som kallat det allt från Led Zeppelin till Yngwie Malmsteen. Men en kille bredvid mig i publiken sa till sin kompis att det lät som Deep Purple. Och om det inte redan varit taget så är det ju ett väldigt Prince-igt namn på ett rockprojekt.
- Att så mycket av publikinteraktionen gick ut på att be oss ropa "Stockholm!", för jo tack, vi vet ju att det är här vi är.
- Merchandisen. Asfula svartvita t-shirts.

Neutralt:
- Att få vänta i sextiominuter efter utsatt tid på att en av världens största musiker ska dyka upp på en scen rakt framför näsan på en ljuvlig sommarkväll. Det kunde knappt jag, som hade begynnande värmeslagsmigrän, tycka var särskilt jobbigt, så jag förstår inte varför det störde folk. Men för dom som vill ha allt just-nu-på-sekunden-direkt kan jag rekommendera sådana medryckande kulturupplevelser som streamad tv och e-böcker.

Bra:
- Den fantastiska, långsamma versionen av "I Could Never Take the Place of Your Man", som åtgärdade hurtigheten, det enda felet med originalinspelningen. Måste leta efter den här versionen på någon liveskiva eller bootleg.
- Slap basen i "She's Always in My Hair".
- "Nothing Compares 2 U" som känns även med skämtsamt ändrad text ("tell me baby, where did Prince go wrong?").
- Att Prince faktiskt kan hålla på och gitarrlarva sig längre innan det blir irriterande, jämfört med andra artister.
- Det avslutande hitmedleyt, som inte kan bli annat än ett fyrverkeri trots att det är en så underlig sak, publikfriande och publikföraktande samtidigt. Men visst var han bättre på Way Out West för två år sedan?

Inga kommentarer: