Det är mycket möjligt att jag inte hinner till Eriksdalsbadet redan till kvart över tre på lördagen. Det är mycket möjligt att jag inte ens skyndar mig. För det är alltid förknippat med viss nervositet att se Taken By Trees spela live.
Sympatinervositet, eftersom Victoria Bergsman verkat så pressad i den utsatta situationen, ända sedan Concretes-tiden.
Allra bäst gör hon sig ändå på skiva. Om det här har jag skrivit förut på Extra allt, som i den här texten när hon precis debuterat som Taken By Trees. Där passade jag också på att klaga på hennes engelska uttal. Och här klagade jag på hur hon pratade om sina paktistanska musiker i en intervju. Men det visade sig sedan att de fick den cred de förtjänade i skivomslaget, så det var jag som hade förhastat mig.
Jag vet inte varför jag så ofta inte kunnat låta bli att klaga på Taken By Trees. Jag tycker ju att hon fortsatt göra fin musik, även på senaste skivan. Även om hon har glidit med i tidstypiska stilar så har hon alltid satt sitt eget avtryck, oavsett om det varit egna låtar eller covers (verkliga eller önskade). Och tja, hennes uttal är väl en del av det...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar