lördag, april 23
Ibland snöar det i april
Det mesta jag skulle kunna säga om Prince om har jag redan sagt - eller åtminstone försökt säga. För hur väl kan man egentligen förklara vad som gjorde Prince till en av de största?
Jag har skrivit om hur jag först uppfattade Prince som barn på åttiotalet.
Jag har skrivit både här och här om hur han ofta beskrivs som enbart artist, skild från att vara människa. Det tycker jag är synd. Men visst, det är intressant att läsa om honom som den frenetiskt skapande person han var.
Jag har skrivit om det genialiska namnbytet. Och jag rankade hans bästa alias.
Jag har skrivit om en av de bästa skivryggarna i den fysiska musikutgivningens historia.
Jag skrev om att hans 50-årsdag inte uppmärksammades likt de jämngamla Madonnas eller Michael Jacksons. Men sedan 2008 har ju Prince inflytande på musikhistorien bara blivit tydligare och tydligare, så hans 60-årsdag hade väl firats mer än Madonnas.
Dessutom har jag så klart skrivit om musiken. Hans bästa ballad, hans bästa B-sida och hans bästa låtar, i en Spotify-lista som i dag är tom. Min vän Thomas rangordnade hans album under den gyllene eran.
Och så skrev jag ju - kort - om de två gånger jag såg honom spela, i Slottsskogen och på Skeppsholmen. Jag är verkligen, verkligen glad att jag fick se honom, efter att han ställde in i Helsingfors 2010. Och jag ångrar att jag inte köpte den där tamburinen.
Medan jag skriver det här snöar det från aprilhimlen.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar