En spellista för våren

På våren lyssnar man på musik med flöjt. Toner likt fåglarnas sång, men utan att behöva vara ute bland fåglarna och bli attackerad av pollen. Visst, all musik behöver inte innehålla flöjt. Och i vissa fall räcker det med andra sorters träblås eller mellotron. Eller visslingar.

På våren lyssnar man på fjäderlätt musik, som lyfter en precis som känslan av att vinters tyngd försvunnit. Vårvindar friska blåser bort det gamla, men tyvärr även pollen rakt in i huvudet - ta en tablett till.

Vindarna kyler inte så mycket, för solig ska musiken vara också. Och så där ljust ljusgrönt som bara ett blad kan vara innan det hunnit vara med om så mycket. Glad och livsbejakande ska vårmusiken vara, men kanske inte pang på party? Man måste ju få värma upp först. Tina ut tjälen ur själen, om tungvrickningen tillåts.

Här är en spellista för våren 2021, som på många sätt känns likadan som våren 2020. Men om jag då behövde tröst så tror jag att jag nu behöver tillförsikt. Det finns fåglar, vindar, sol, knoppar, vaccin.

Det mesta är gammalt - men det görs ju musik med flöjt även 2021. Varsågoda: Extra allts vår 2021.

Veckans skivor i april

Projektet att köpa en skiva i veckan har nu faktiskt lett till att jag vissa veckor köper FLERA skivor. Men här nämner jag dem som verkligen varit Veckans Skiva.

 

"The Muppet Show" (1977) Man kan inte misslyckas med detta gäng och dessa låtar. Årtalet satte dock en underlig trend...

Broadcast "The Noise Made By People" (2000) Ett favoritalbum som jag hittills bara ägt på CD, medan Brodcast-EP:ar har stått utan sällskap i tolvtumshyllan. Så påskveckan (när jag var långt bortom skivbutiker på landet) tog jag itu med det och gjorde en Discogsbeställning av en fin originalutgåva med alla lösa blad etc. Det blev inte särskilt billigt, men vad gör man inte för Broadcast? (Den som missat vad jag tycker om denna grupp, läs till exempel här.)

Michelle Phillips "Victim of Romance" (1977) Vårväder och loppis på gatan! Mannen med de två skivbackarna hade inte riktigt koll på den här, förutom att det är Michelle från Mamas & Papas, så han blev nog lite förvånad över hur glad jag blev att hitta denna, ännu en från 1977. ”Baby as You Turn Away” är ju en fin låt av bröderna Gibb och även annat är bra, om än lite för mycket 50-talsretro.

John Martyn "One World" (1977) Och så ÄNNU en från detta mitt födelseår, omedvetet men det blev så. Månadens Martyn blev detta fruktansvärt bra, svängiga, finstämda, knasiga, flummiga album. Martyn hade som många andra kring den här tiden åkt till Jamaica. När jag gjorde en nästan 19 timmar lång spellista med låtar från 1977 så valde jag därför från denna skiva att ta med ”Big Muff”, som mest tidstypisk. (Men när man vill ha sin Martyn så lik Beth Orton som möjligt - och där är vi väl alla ibland - föredrar man så klart ”Couldn’t Love You More”.)

Oscarsfacit

Nåja, av gårdagens 11 tippade kategorier hade jag 7 rätt och två korrekta garderingar. Jag missade helt i manlig biroll och bästa sång. Och där var det ju någon sorts tröst att bäst låt vann (förlåt, Huddinges Molly Sandén).

Tyvärr räckte detta hyfsade resultat inte ens för att vinna tippningstävlingen i hemmet...

Oscarsvinnarna - min gissningar

Senare än vanligt på året, men nu är Oscarsgalan här. Trots ovanligt goda möjligheter har jag bara sett tre av de nominerade filmerna. Så här är det som vanligt vilka jag tror kommer vinna, inte vilka jag tycker ska vinna. 

Förra året hade jag inte helt fel i någon kategori, i år känns det svårare att gissa.

Bästa film: "Nomadland"
Gardering: "The Trial of the Chicago 7"
Kommentar: Borde vara givet.
 
Bästa regissör: Chloé Zao för "Nomadland"
Gardering: David Fincher för "Mank"
Kommentar: Även här borde det vara givet, men jag garderar ändå med en Hollywoodgubbe.

Bästa kvinnliga huvudroll: Carey Mulligan i "Promising Young Woman"
Gardering: Frances McDormand i "Nomadland"
Kommentar: McDormand har redan så många priser, det borde vara Mulligans tur. Så tror jag juryn tänker, men så tänker juryn inte alltid.

Bästa manliga huvudroll: Chadwick Boseman i "Ma Rainey's Black Bottom"
Gardering: Steven Yeun i "Minari"
Kommentar: Hmm... har jag för låga tankar om juryn om jag tror att de inte kan låta bli en postum hyllning?

Bästa kvinnliga biroll: Youn Yuh-jung i "Minari"
Gardering: Glenn Close i "Hillbilly Elegy"
Kommentar: Om jag räknat rätt på hennes Wikipediasida så har Youn redan vunnit fler än 30 priser för den här insatsen, så det skulle ju vara märkligt om hon inte fick även denna statyett.

Bästa manliga biroll: Daniel Kaluuya i "Judas and the Black Messiah"
Gardering: Sasha Baron Cohen i "The Trial of the Chicago 7"
Kommentar: Även här har en och samma skådespelare tagit hem de flesta priser hittills i årets säsong, så Kaluuya borde vara rätt självklar vinnare. Men det skulle vara kul om Sasha Baron Cohen (även nominerad för manus) vann - han håller inte tillbaka i tacktal.

Bästa originalmanus: Emerald Fennell för "Promising Young Woman"
Gardering: Aaron Sorkin för "The Trial of the Chicago 7"
Kommentar: Borde vara självklart, även om juryn väl älskar ett domstolsdrama av Sorkin.

Bästa manus efter förlaga: Chloé Zhao för "Nomadland" efter bok av Jessica Bruder

Gardering: Christopher Hampton och Florian Zeller för "The Father " efter Zellers pjäs
Kommentar: Även denna borde väl vara självklar?

Bästa internationella film: "En runda till" (Danmark)
Gardering: "Quo vadis, Aida?" (Bosnien och Hercegovina)
Kommentar: Grattis, Danmark.

Bästa animerade långfilm: "Soul"
Gardering: "Wolfwalkers"
Kommentar: Av de tre nominerade filmer jag sett  räknar jag inte att jag såg slutet av "Framåt" och blev synnerligen förvirrad. Även "Soul" har ju ganska invecklad premiss för att vara en film för (åtminstone åtminstone även för) barn.

Bästa originalsång: "Speak Now" av Sam Ashworth och Leslie Odom Jr.  från "One Night in Miami..."

Gardering: "Hear My Voice" av Daniel Pemberton och Celeste från "The Trial of the Chicago 7"
Kommentar: I den här kategorin ska det vara pampigt och extremt allvar. Och då allvarligt allvar, inte som i "Husavik". Även om "Fight for You" från "Judas and the Black Messiah" nog är den bästa av de nominerade låtarna så får den inte ens vara en gardering.

Musikåret 2021: första kvartalet

 

Flera veckor av årets andra kvartal har redan gått, utan att jag gett er min summering av det första. Kanske beror det på att januari, februari och mars i år var väldigt starka musikmånader. Det var svårt att banta ner listan till 25 låtar, men så fick det ändå bli.

I en så kort spellista blir det snabba kast. Det skiljer bara några hopp mellan köksdanshitten "Emotion" med Emily Burch och knasjazzen i "Now (Forever Momentary Space)" - sedan hinner vi passera Dry Cleaning innan vi på slutet landar i meditationsmusik för soliga vårdagar eller ett varmt badkar.

Missa inte Cool Ghouls stämsångspop - någonstans kring Turtles eller tidiga sjuttiotalets Beach Boys eller Todd Rundgren. Och missa inte visselsolot i Ring Snutens "Mitt livs biljard" - och ja, för transparensen, jag känner Ring Snuten, men det är inte därför han fick vara med, det är för att det är en fin låt.

Med ursäkt till alla som inte klarade rensningen, utan att egentligen vara sämre: Khruangbin, Abi Farrell, Jungle, River Tiber, Mattias Alkberg, Arab Strap, Madlib, Buck Meek, Scary Monsters, Yasmin Williams...

Men här är det som blev kvar: Extra allt 2021 Q1

Veckans skivor i mars

 

Det är inte alltid helt lätt att köpa en skiva i veckan. Ibland hamnar man mest i gamla hjulspår... Här är inköpen under mars.

John Martyn "Inside Out" (1973) Jag bockade av "månadens Martyn" tidigt. Den här är delvis lite för freakad för mina öron i instrumentala låtar.

Hot Chip "Colours" (2008) och "Look at Where We Are (Major Lazer Remixes)" (2012), The Style Council "Long Hot Summer" (1983) Tre sjutummare inköpta från Tom Pyls välsorterade Discogsutbud. Jag kommer väl ärligt talat rätt sällan vilja lyssna på en Major Lazer-remix, men den kan gott få stå där i en låda bredvid de andra Hot Chip-sjutummarna.

Eddie Holman "I Love You" (1969) Holman är väl kanske inte direkt underuppskattad, men det säger ändå något om att denna pärla i gott skick inte kostade mer än en femtiolapp på Mickes skivor. Detta är fin soul, lyssna bara på "Four Walls". 

Smokey Robinson & the Miracles "Time Out for..." (1968) Jag trodde inte att jag skulle gilla den här så mycket, det är en rätt sen skiva och Smokey gör cover på sig själv och på "Wichita Lineman", det känns lite trött. Men: det är ju Smokey! Och "Wichita Lineman"! Och "Baby, Baby Don't Cry" är en sådan där Motownlåt man kan lyssna på om och om igen och fokusera på olika detaljer: gitarren, trummorna, basen, blåset... Och så ovanpå allt: Smokey.

Veckans skivor i februari

Mitt - för er möjligen ointressanta - projekt att köpa en skiva i veckan fortsätter. I denna kalendariskt tillfredsställande februarimånad, som började med en måndag och slutar med en söndag, har det blivit:

Prince "Sign o' The Times" (1987) Den här ska man ju ha i skivhyllan, inte minst för att omslagets alla detaljer är så snygga i tolvtumsformat.

The Supremes "Floy Joy" (1972) Mary Wilson gick bort den veckan, så det kändes som ett självklart köp när denna stod i Stadsmissionens back, om än sliten och överprissatt (men nåja, det går till ett bra verksamhet). Här får Wilson kliva fram och sjunga lead på titellåten och "Automatically Sunshine".

Tindersticks "Distractions" (2021) Vid flera tillfällen i mitt liv har Tinderstick varit ett av mina topp fem band. I perioder har jag också fått för mig att gå runt och sjunga varje sång jag kan komma på med Stuart Staples röst och manér. Basigt, sluddrigt, fantastiskt. Så jag vet ungefär hur en Tindersticks-cover på "Sexy Back" eller signaturen till "The Muppet Show" skulle låta. Och covern här på "A Man Needs A Maid" känns därför lite onödig, den låter lite som man kunna tro och är inget direkt överraskande val. Mer oväntad är däremot att Dory Previns "Lady with the Braid" och verkligen trummaskinsgrooviga "You'll Have to Scream Louder", som jag först efter skivköpet insåg var en cover på Television Personalities.

John Martyn "Grace & Danger" (1980) Kanske blir det en tradition att köpa en Martyn i månaden. För utöver att ha få för skivor i allmänhet så har jag alldeles för få med John Martyn. Nu äger jag dock denna skilsmässoskiva, med Phil Collins på trummor.

Veckans skivor i januari

Det är troligen ett ovanligt problem för män i 43-årsåldern med musikintresse, men så här är det: jag har för få skivor.

Jag har ju faktiskt plats nu och jag har ju faktiskt råd och det är roligt att äga musik i fysisk form. Jag må mest lyssna på musik från mobilen i hörlurar eller högtalaren i köket, men ibland är jag ju i rummet med stereon.

Så därför tänkte jag i år försöka köpa en skiva i veckan. Vilket ju för många låter larvigt lite, men för en köpvelig som undertecknad blir det tillräckligt utmanande. Jag ska helt enkelt tänka "jag slår till" i stället för "äsch, den finns väl på Spotify" eller "varför ska jag köpa något jag redan har lyssnat på" - som jag ofta gjort när jag sett ett möjligt köp. Det får bli nytt och begagnat, vinyl och CD, fullängd och singlar. 

Dessutom: jag ska försöka stödja de lokala skivhandlarna och favoritartister som behöver intäkter.

I januari har det blivit de här:

Saint Etienne "More Words and Music" (2012, utgiven på vinyl 2020) - en samling av överblivna spår, varav några tyvärr helt förglömliga instrumentaler, medan andra visar att Saint Etienne alltid har äss i skjortärmen. Som "Your Valentine". Men att skivan är på genomskinlig och färgsplattrig vinyl förstärker att det här till stor del är en samlarpryl. Vilket jag inte har något emot.

John Martyn "Bless the Weather"(1971) - Martyns återkomst som soloartist efter några fantastiska skivor med hustrun Beverley är även den helt fantastiskt och det är larvigt att jag inte ägt den förrän nu. "Head and Heart" är en av hans bästa låtar. Och "Go Easy". Och "Just Now" och ...

El Perro Del Mar "Free Land" (2020) - den senaste från en av Sveriges bästa. Ett av spåren är inte släppt på Spotify, ett samarbete med Blood Orange - vilket tyvärr lovar mer än vad låten levererar. Men det är El Perro och det är fint. Vi får se om det blir några konserter i vår, de har flyttats fram och fram och fram...

Boz Scaggs "Hollywood" (1977) - billig sjutumssingel i italiensk pressning med en kaffefläck som bara bidrar till charmen. Bilden med isstatyerna (som också finns på albumet) kändes passande i kylan.

Dansa in 2021!

Nyårsstöket kanske blir mindre i år, när festerna blir mindre och kanske inte lika avancerade? Eller är det tvärtom? Kanske ni väger upp kvantitet med kvalitet och redan nu står och reducerar och fermenterar till en av morgondagens fjorton smårätter tillagade för en avgränsad skara?

Men hur som helst tror jag ni behöver lite musik till städandet, matlagandet och till själva nyårsafton. 

För den som har lyssnat sig mätt på Extra allts egen 100-lista från 2020 och på årets bästa covers och på hejdå-listan till dem som lämnat oss, så kommer här några spellistetips.

Kanske El Kommandantes spellista, som i stora delar överlappar, kompletterar och korrigerar Extra allts egen. Eller Peter Alzéns lista, som lägger till lite mer gitarrer. Eller Stefan Thungrens lista, som skippar "en låt per artist" och som är mer klubbig. Eller Sonics lista, som är låååång och spretig.

SENT TILLÄGG: Efter denna texts pressläggning släpptes även årsbästalistor från tillförlitliga Sara Martinsson och Anna Charlotta Gunnarson.

Den som vill låtsas vara i London kan lyssna på Sarah Cracknells urval av Saint Etiennes partylåtar - dock utan "He's on the Phone", en skandal! Och för den som även vill resa i tiden finns musik som ska simulera en helkväll på Saint Etienne och vänners tillhåll The Social, till exempel den här listan eller de 36 listor som konstnären Pete Fowler har satt ihop.

Sedan kan ni ju fira in 2021 genom att spela Coronas "The Rhythm of the Night" men låta den abrupt avbrytas av nåt med The Vaccines. Så hoppas vi att det blir så även i omvärlden.

Julkalendern: Året i en fryst bild

Julkalendern: Sault

Det är inte många grupper som samma år gör två album som konkurrerar mot varandra om titeln "årets album". Sault gjorde det och lyckades dessutom fånga en tidsanda, med anspråkslös och lågmäld blandning av förtvivlan, kampvilja och hopp.

Julkalendern: Årets läsning

Om jag räknat rätt så har jag under 2020 läst 17 böcker som utgivits i år eller utgivits för första gången på svenska i år. (Och så håller jag just nu på med en 18.e, Hanna Johanssons Antiken.)

Om jag skulle tvingas skikta de jag läst - vilket jag härmed tvingar mig själv att göra - så skulle det bli så här:

Ja! 

Charlie Kaufman Ant-kind  (jo visst, lite för lång och lite för många varv och lite tröttsamt med Trumpsatiren och den tvetydiga udden mot PK-feministiska män - men jäklar vilken resa)

Annika Norlin Jag ser allt du gör 

Valeria Luiselli De förlorade barnen 

Nora Ikstena Modersmjölken 

Anna Järvinen Dröm natten till idag: 

Jodå 

Stefan Lindberg Splendor 

Patrik Lundberg Fjärilsvägen 

Philip Teir Jungfrustigen 

Lydia Sandgren Samlade verk 

Sofia Rönnow Pessah Männen i mitt liv 

Wanda Bendjelloul Dalenglitter 

Njäe 

Jonas Eika Efter solen 

Valerie Kyeyune Backström Ett nytt England

Augustin Fernández Mallo Nocilla Dream 

Ann Napolitano Dear Edward 

Fakta/memoar-ja! 

Irene Wennemo Politik på riktigt (här är jag möjligen lite partisk, eftersom den handlar om min arbetsplats och några av de processer som nämns har jag följt inifrån)

Pete Paphides Broken Greek

Och hörni: precis som förra året - och ännu viktigare i år - behöver ni köpa böckerna hos er lokala handlare!