Vilket var egentligen det enskilt största tecknet på att Facebook tog över 2007? Det avgörande beviset på att Facebook spred sig in i varje diskussion allt eftersom de yngre vande sig av med MySpace och – vilket ju var Facebooks seger – allt eftersom många lite äldre vande sig vid att för första gången ”umgås” via nätet. Var det rödtröjedagen till stöd för Burma? Nej, det budskapet spreds ju även via SMS.
Var det liknelsen med en tatuering du kommer ångra?
Var det Facebookskämten, som Facebook för nazister? Varsågod att fortsätta, än har ingen gjort Facebook för djur, för scouter, för hårdrockare, för fjorddiscoentusiaster. Möjligheterna är oändliga, men skratten har nog redan tagit slut.
Var det någon av alla de tidningskrönikörer som med en suck motvilligt erkände att ”ja, nu har jag också gått med”, som en standardiserad brasklapp?
Var det Bo Madestrands notis i DN Kultur, där han klagade på att det var reklam på Facebooksidan, på HANS sida, som han uppfattade det? Eller alla anti-Facebookkampanjer, som självklart fördes i form av Facebook-grupper?
Nej, det var inget av det där. Höjdpunkten för Facebook-kulten var när en hel Jens Lekman-publik i Malmö enligt uppgift unisont skanderade ”Facebook! Facebook! Facebook!” Var det någon som ville lägga till ”för nazister”?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar