På samma sätt som Extra allt, även om jag brydde mig om Kent mycket under deras första album, sedan inte alls kommenterat Kents fem senaste album. (Deras sjätte senaste skrev jag tydligen om, men har sedan dess glömt.)
Men så är vi här, ikväll gör Kent sin sista konsert. Och jag tänkte mest säga att jag faktiskt tror att det blir den sista. De kommer inte "göra en Refused" eller "göra en LCD Soundsystem". För även om de två banden skrev pekoralpressmeddelande respektive gjorde en hel jävla långfilm om att de sa adjö, så spelade de inte ut hela dramat lika väl som Kent har gjort.
Det måste man ju ge Kent och deras byråer, de vet hur man lägger upp en reklam- och PR-kampanj. Och vi alla andra spelar med, fullt medvetna om att det är vad vi gör. Varför blir det en stor grej för MIG att Kent lägger ner, när jag inte brytt mig på mer än tio år? (Vilket det nu blir som att jag koketterar med.) Jo, för att de har gjort det till en stor grej. Och jag vet att det är dem som har gjort det till en stor grej, men jag dras med ändå.
Det är det som är tecknet i tiden, att det inte är något problem för oss att vi förstår vad som pågått bakom kulissen. Vi vet att vi är "influencées" som blir influerade av "influencers".
Det kan man koppla till annat som hänt i år kring reklam och PR. Att det inte spelar någon roll när Little Jinder biter handen som föder henne, för vi var alla hela tiden medvetna om att hon gjorde det för pengarna. Vi fattar att M.I.A. inte spelade in en låt för HM enbart för att hon instämde i budskapet, lika lite som vi tror att H&M valt sitt budskap av annan anledning än att sälja mer kläder.
Så jag fortsätter spela med lite till och säger hej då, Kent.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar