torsdag, december 8

Julkalendern: Missade konserter


Tre av de omissade: Kozelek, El Perro Del Mar, Woods

Jag har missat så många konserter i år att jag inte kan hålla rätt på dem. Senast igår kväll missade jag King Creosote.

Jag missade arenaspelningarna med Beyoncé och Rihanna i Stockholm i somras. Jag missade hela Way Out West och hela Into the Valley och hela Music & Arts, jag minns inte ens vilka som spelade. Jag missade Dungen på Trädgården och Amason på Dramaten. Jag missade Maxwell och Mary J. Blige på Annexet. Jag missade The Cure på Hovet och Wilco på Annexet, men har ju sett dem förut.

Vi hade biljetter till Belle & Sebastian på Royal Albert Hall i juni, men det blev för komplicerat att åka och sålde dem. Det var oväntat trögt att hitta köpare, kanske för att konserten visade sig inträffa samma datum som Brexit-omröstningen.

Inte heller åkte jag till London och såg Carole King spela hela "Tapestry". Men det kan jag ju inte tänka på som en miss, så kan man ju inte tänka, då blir tyngden av allt det man missa olidlig.

Jag missade Angel Olsen och sen Whitney på Strand, men såg El Perro Del Mar spela där och det gjorde mig ledsen att vi som vanlig Stockholmspublik var så dåliga på att dansa, för jag tror det är vad hon ville att vi skulle lockas till. Inte ens en så pass ung publik som det var där och då kunde förmå sig att lyfta på fotsulorna. Men även jag missade ju att dansa.

Jag missade däremot inte Mark Kozelek på Södra teatern. Tror jag, men kan inte alltid skilja de senaste årens Kozelek-besök från varandra. Hans låtar verkar mer och mer glida in i ett sorts livslångt dagboksprojekt, som Noréns tegelstenar eller Kellerman med Rocky. Visst var det den här gången Kozelek spelade en Black Sabbath-cover och Elin Unnes gav det hela en femma? (Fast det var en egentligen en stark tvåa.)

Jag missade Håkan Hellström på Ullevi och på Bowery Ballroom i New York, även om jag bara var någon mil därifrån och nattade barnen. Jag fick tillbaka när jag en vecka senare såg Woods på Williamsburg Hall of Music, och det var precis så jammigt (på ett bra sätt) och så hipsterskämtande (på ett lite obekvämt sätt) som man kunnat tro. Håkan förresten, han ska jag ju se i morgon, i en mellansvensk arena-med-sponsrat-namn.

På grund av kräksjuka missade jag Autechre, som spelade i komplett mörker, men tydligen inte kunde förmå folk att låta bli att Instagramma inne från Kägelbanan. Jag missade också Sampha när han spelade där och mådde dåligt av att läsa recensionsprofetior om att "nästa gång får ni se honom i betydligt större lokaler". Sampha på en mellansvensk arena-med-sponsrat-namn, liksom, hur känns det? Man vill ju ha fått vara nära.

Jag missade mindre sammanhang som Frida Hyvönen på Musikaliska och Andreas Mattsson på Hotellbaren och på Riche. Däremot fick jag se lite av Iiris Viljanen och Marit Bergman och Johan Borgert på vår Amnesty-festival i Midsommarkransen. Men jag missade delar, för jag satt och tog emot inträde.

I förra veckan missade jag The Radio Dept. på Debaser Medis, som ju förresten lägger ner snart. Jag har alltså sett min sista konsert i den där lokalen, den som tidigare hette Mondo, och där jag ju sett massor av band, bland andra just The Radio Dept i mars 2005.

Jag minns inte vilken som blev min sista konserten där. Inte blir det då bob hund på nyårsafton, den kommer jag missa - och det är inte första gången jag missar dem där.

Inga kommentarer: