McCartney: Covers, del 2

För femton eller tjugo år sedan hade jag nog sagt att det här var en av de bästa McCartney-covers som någonsin gjorts. Men idag, nja, lite för mycket gitarrgnissel i början och för mycket ångestylande på slutet. 

Kanske för att jag numera lyssnat mer på "Silly Love Songs" i ursprungsversion och numera även har en helt annan tolerans för struttig musik. När jag först hörde Red House Painters elva minuter långa tolkning så hade jag aldrig hört Wings-originalet. (Och så var det med många av Red House Painters covers, som den fantastiska versionen av Cars "All Mixed Up" eller för den delen Kozeleks AC/DC-covers, jag mötte dem först med Mark Kozelek på sång.) Jag hade bara läst i Sound Affects att det var en McCartney-cover. 

Min omvärdering av den här covern, från jättejättebra till bara väldigt bra, kan ha att göra med att jag misstänker att Kozelek inte gillade Wings låt. Han bara utnyttjade den som en grund för att att gnissla lite och yla lite. Det tycker jag är synd. Mitt emellan där låter ju Kozelek faktiskt som han ärligt instämmer i grundtanken, att ännu en kärlekslåt inte skadar.