Och den första Springsteen jag själv ägde var "The River", även jag också minns att som sexåring fråga pappa vad "baaaarn" betydde på engelska. Han svarade "lada" och jag gick sedan runt och undrade varför man skrev en låt om en lada i USA och varför det skulle leda till hysteri i Göteborg.
Men hur blev man först presenterad för Paul McCartney? Det är ju lite som att försöka minnas när man premiärsmakade mjölk.
Hur är den där repliken ur "Sliding Doors", att de borde heta The Fetals (The Featles? The Foetles?) eftersom alla lär sig deras texter redan som foster.
Nu är ju det inte sant och det finns massor av folk som inte fått Beatles intravenöst eller ens serverade - eller druckit mjölk för den delen.
I mitt liv har det alltid funnits Beatles. Om jag skulle försöka minnas hur jag först mötte dem så var det nog via en kassett med "Beatles for Sale" som av någon anledning spelades en del i bilen i min barndom. "Beatles for Sale" består ju nästan till hälften av covers och på originallåtarna är det mer Lennon som hörs. Men "I'll Follow the Sun" är ju ljuvlig.
Sedan... (snabbspola förbi olika perioder av Beatlesmani varvat med perioder av extrem tröttma på allt Beatlesrelaterat) ... det var väl först på 00-talet som jag började ge mig i kast med McCartneys solomaterial och Wings. Innan hade man väl mest tyckt att Wings-Paul hade så fruktansvärd frisyr? Att "Live and Let Die" inte var den bästa Bondlåten. Att den där låten med grodorna var jobbig. Och att "Silly Love Songs" var extremt mycket bättre med Red House Painters.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar