Det är ju ett av hans absoluta mästerverk.
McCartneys andra album utanför Beatles är ett sådant där album som är större än summan av delarna. Det är lika fullt av infall som omslaget är färgglatt.
Alla infall är inte goda. Jag hatar verkligen den tillgjorda skrovelröst som Paul McCartney tagit fram ibland, här på "Monkberry Moon Delight", men det händer så mycket annat, det svämmar över - så halvvägs in nynnar jag ändå med.
Avslutande "The Back Seat of My Car", som funnit med som idé sedan "Let It Be"-tiden, är som en miniatyr av hela McCartney-registret: tramsigt, sentimentalt, storslaget och så där på slutet så rockylar han lite.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar