Min första egna Springsteenskiva var "The River". Det här måste ha varit i gymnasiet. Mellan barndomens oundvikliga "Born in the USA" och det här hade Springsteen varit min mammas "Human Touch" och "Lucky Town", nittiotalsflopparna.
Där i mitten av nittiotalet var bilden av Springsteen att han var trött och trist. Även jämfört med äldre rockgubbar som Neil Young, som jag och mina kompisar lyssnade mycket på. "Harvest" gick varm. Varför jag då plötsligt köpte "The River" vet jag inte. Kanske var jag i någon rockgubbefas, kanske var i samband med de positiva reaktionerna på "The Ghost of Tom Joad". Eller så var jag bara pank och köpte framför allt skivor som inte kostade så mycket.
Jag köpte den begagnade vinylen på skivbörsen i Borlänge. Jag skulle gissa att "The River" var den billigaste Springsteenskiva som fanns att köpa. Dessutom var det ju ett dubbelalbum. Mer för pengarna. (Enligt samma princip blev min första Clash-skiva "Sandinista".)
Jag tror inte jag orkade ta till mig hela det här dubbelalbumet, utan jäktade väl vidare i rockhistorien. Jag har faktiskt fortfarande inte förstått mig på hur den här skivan är tänkt att fungera. Springsteen som konstruerade låtordningen på "Born to Run" extremt noggrant verkar här ha gått överstyr. Inte bara är det ett dubbelalbum, med allt det för med sig av fler tveksamma spår, det är också väldigt tvära kast.
Man blir avskräckt från att lyssna på den fantastiska, melankoliska "Point Blank" när den följs av flåshurtiga "Cadillac Ranch".
Men titellåten, den är ju ett riktigt mästerverk. Det är omöjligt att låtsas lyssna på "Born in the USA" som om man hörde den för första gången, men omvänt är det omöjligt att inte ryckas med i "The River".
Finns det ett namn på genren med texter som är bekännelser inför okända människor? Den där man ser framför sig de två sista gästerna vid bardisken och den ene ska berätta hela sitt liv. "I come from down the valley, where, mister, when you're born..."
Jacques Brel använde det greppet i "Ces Gens-Là" och Springsteen har gjort det flera gånger, som i "Used Car". Men det allra bästa i genren - om den nu finns - det är ändå "The River".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar