Lagom till Valborgsfesten, här är den Bruce man haft störst chans att höra på typ Riche de senaste åren. Ofta rätt så försiktiga remixer/re-edits.
Däremot har jag aldrig hört talas om någon upphottad version av "Two Faces" från 1987, trots att den låter helt rätt. Danny Federicis avväpnande smålarviga orgelsolo där på slutet, det är är så bra att det förtjänar fler chanser att nå sotarluvorna i Lilla baren.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar