Julkalendern: Tjafsa med Karin Boye på Twitter

Samtiden: att det finns en Boye-citerande Twitterkonto, att det finns poliser som inte vet vem hon var och att hon är död eller att det är ett gammal citat och att det därför är meningslöst att gå i svaromål, att det finns folk som känner att de måste hänga ut och håna polisen, att det finns sådana som jag som lägger märke till sådant här och kommer ihåg det och skriver om det en gång till vid årets slut.

Men som tur var verkade den twittrande polisen i slutändan förstå att han måste mota kritiken mot bristande allmänbildning med humor.

Julkalendern: "Boasty"

PS: Annars var väl årets grime-ögonblick när Dave på Glastonbury bjöd upp ett fan att rappa med honom. Och killen, Alex, gick upp och bara satte det. Till den milda grad att det började diskuteras om det var fejk.

Julkalendern: Stöd din lokala handlare

Jag uppskattar fysiska böcker och fysiska skivor - både nya och gamla - och jag bryr mig om hur de faktiskt ser ut och i vilket skick de är i. Därför vill jag gärna gå in i en fysisk butik och ta på dem, känna på den. Och sedan kunna köpa dem, direkt. Utan att behöva vänta på försenad och vårdslös posthantering.

I somras stängde Alfa antikvariat. Det gick tydligen inte ihop längre. Att vi stockholmare inte kunde hålla i liv ett stort antikvariat i centrala staden, vad säger det om oss? För några år sedan larmade Hedengrens i Sturegallerian att de höll på att gå under och det startades en kampanj.

För att inte behöver försöka rädda en butik först när den hamnat i akutläge - börja handla i de affärer ni annars bara strosar i för inspiration. Jag har i år sett till att verkligen gynna de affärer som ligger i min absoluta närhet. De som gör att jag på väg hem från jobbet eller på en kort helgpromenad kan få tag på böcker och skivor.

Och vet ni vad: varken Pet Sounds, An Ideal for Living, Söderbokhandeln eller English Bookshop har gått i konkurs. I år i alla fall.

Julkalendern: Lizzo

Visserligen debuterade hon redan 2013 och hennes singel "Boys" var med på Extra allt lista över 2018 år bästa låtar - men det är 2019 som har varit Lizzos genombrott.

Hon är nominerad till åtta Grammys, fler chanser än någon annan har. Förutom hennes nya låtar blev två år gamla singeln "Truth Hurts" en hit. När sångerskan Mina Lioness uppmärksammade att idén till inledningsraderna egentligen var hennes, så delade Lizzo med sig av sina låtskrivarcredits. Det har hon råd med.

Julkalendern: Årets bild

Det var i februari på L.A. Louver Gallery i Venice, där David Hockeyn hade en utställning.

Och så kom Joni Mitchell för att titta.

Och de två höll hand och poserade för ett foto av Jacob Sousa, som jobbar på galleriet.

Och inte för att man var i närheten av att vara en Joni Mitchell eller David Hockney i sin ungdom eller är i närheten i sin medelålder, men nu fick man en tydlig målbild av var man stilmässigt vill vara i sin ålderdom.

Julkalendern: OK Boomer

Det här uttrycket har man hunnit bli trött på i princip direkt. Även om det tydligen kan spåras ända tillbaka till 2015 så har det ju spritts nu under senhösten.

Och det spriddes i rekordfart. För behovet fanns ju, att från en yngre generation snoppa av de äldre, men utan större energi, eftersom babyboom-generationen är på väg ut.

Ännu återstår däremot att fastställa en svensk översättning. DN verkade förespråka "okej Orvar", som i "jätteproppen Orvar", men det känns inte helt optimalt. Orvar-begreppet är det väl ingen som använder längre?

Jag föreslår i stället: "kör i vind, köttberg".

Julkalendern: Julia Jacklin

Julkalendern: Mat upprör

Varför har så många av årets mest uppmärksammade snackisar handlat om mat och dryck? Här är årets största snackisar i denna kategori:

1. ASAP Rocky häktas för misshandel och får äta ”bostonrutor” och "cowboysoppa". 
2. Ledarskribent hittar bara snabbmakaroner i Gävle, ingen s.k. ”vanlig mat” - får ett s.k. Jimmiemoment. Ledarskribent tycker inte det är pinsamt att skriva artikel om detta som säger mer om henne än om huruvida "Sverige förändras mer än i lagom takt".
3. Folk kladdar tydligen med kebab vid Hornsbergsstrand. Eller inte.
4. Någon gör en lögnaktig video om ”rätt” sätt att äta ananas.
5. Trump stänger ner statsapparaten och får bjuda fotbollsmästare på levererade hamburgare (300 stycken samt "many, many french fries"), som fick ligga på ett bord i Vita huset och bli kallare och kallare och segare och segare för varje sekund.
6. Delicato tar fram ett särskilt Delicatobubbel och jag vet fortfarande inte om det var på riktigt eller bara ett skämt och om jag borde låta bli att sprida sådant här undermåligt PR-spinneri.
7. En must som inte heter julmust lanseras och folk blir upprörda, eller om det mest handlade om att andra utgick från att några skulle bli upprörda och blev upprörda över det.

Extra allt sammanfattar 2019

Imorgon inleds traditionsenligt Extra allts julkalender. Varje dag fram till jul tar vi upp något av det bästa, sämsta eller mest typiska för 2019.

Förra året var det jämtländsk rönnbärs-Negroni, Tirzahs fantastiska album, Neneh Cherry och så stackars dansande Theresa May. Vad tror ni det blir i år?

Extra allt har ju i år haft inlägg under varje månad för första gången sedan 2015, så läs tillbaka och så får du kanske några ledtrådar.

Som vanligt har vi en julvärd och som ofta är fallet har vi hämtat värden ur den värld Charles M. Schulz skapat. Årets värd är Franklin Armstrong, den förste karaktären i Peanuts med annan hudfärg än tidningspapper.

Någon gång innan nyårsklockorna ringer ska vi väl också försöka att sammanfatta hela det här decenniet som gått. 00-talet fick inte mer än en collagenovell av låttexter. Kanske höjer vi ambitionsnivån den här gången. Under tiden, missa inte Nicholas Ringskog Ferrada-Nolis lista över vad han tycker var 10-talets bästa låtar. Jag kunde inte hålla mig från att göra en spellista av hans urval.

Extra allt 15 år

Idag är det exakt 15 år sedan det första inlägget på Extra allt. Hurra!

Extra allt är ju nu för tiden knappast något särskilt sprudlande blogg med massor av läsvärda texter (kanske borde vi höja publiceringstakten genom att outsourca igen?) eller tusentals läsare. Det är länge sedan vi blev citerade av Strage i DN.

Men ändå - Extra allt finns kvar, medan allt annat förändras. Om hur världen var 2004 skrev vi om vid 10-årsjubileet och det är inte som om det har slutat hända saker sedan dess.

Att finnas kvar är bara det värt att fira.

Musikåret 2019 - tredje kvartalet

Juli, augusti och september i år kan inte ha varit de allra bästa musikmånaderna, för jag hade inte särskilt stora problem att få ner spellistan till 25 låtar.

Det brukar vara som att försöka få in en get i en skokartong (är det ett talesätt och om nej, varför är det inte det?) att klämma in ett helt kvartal musik in i ett sådant begränsat format. Men nej, det här gången gick det enkelt. För enkelt. Så hör av er med alla låtar ni tror jag inte har hört!

De allra mest självklara den här gången var SASAMI med sin "Take Care", som låter som om den skrivits tillsammans med Andreas Mattsson, vilket är bland det finaste omdöme jag kan ge. Och apropå gamla hjältar från 90-talets Sverige så har ju Eggstone släppt en ny låt och den sitter som tuggummi.

Vissa artister gillar man ju så mycket att det inte spelar någon roll att de släpper musik som mest låter som annat de släppt förut. Det här kvartalet gäller det för både Neil Young, Four Tet, Cigarettes After Sex, Whitney och David "Purple Mountains" Berman (vila i frid).

Och så Haim då, som valt att inte låta som sig själva, utan som "Walk on the Wild Side". Men det är okej.

Varsågoda: Extra allt 2019 Q3

Fast i västra flygeln

Tyvärr har jag ingen aning om "Chernobyl" eller "Succession" är årets tv-serie. Eller om det är "Berlin Babylon" eller "Fleabag" eller någon annan. Jag har fastnat i att se om "West Wing".

Och det är ju inte lika världsfrånvänt som det hade kunnat bli. Det är en nyttig kontrast till alla andra nyheter från Vita huset,  en påminnelse om att det för inte ens tjugo år sedan fanns en annan verklighet, om än i fiktionen. Allt är inte möjligt att gå tillbaka till, som det långsammare nyhetsflödet. Annat vill man inte ha tillbaka, som att sexuella trakasserier snarast försvaras. Men en amerikansk president med moraliska tvivel vore ju kul att få tillbaka.

Som kommentator och bollplank till återseenden har jag inte bara min sambo, utan också podden "West Wing Weekly" som sedan 2016 har gått igenom ett avsnitt i veckan. Snart är Josh Malina (som spelade Will Bailey i serien) och Hrishikesh Hirway framme vid slutet, medan vi är ganska precis i mitten.

"The West Wing" blir väl steg för steg av med sin gloria som "världens bästa tv-serie", men påverkan på politiknördar är fortsatt stark. Som när någon av Theresa Mays talskrivare för två år sedan snodde några textrader ur ett av president Bartlets tal. Den pompösa, amerikanska retorik som Aaron Sorkin via Sam Seaborn lägger i Bartlets mun verkar ingen någonsin ifrågasätta i podden, som om den är ofarlig bara den kommer från en "god" person. Snarare får de gåshud. Kanske för att vad som helst är bättre än Trumps twitterrants.

Någon specifik Trumpliknande figur fanns väl aldrig i "The West Wing"? När Aaron Sorkin skulle skapa en republikan som är oförklarligt framgångsrik för att vara så puckad blev det Robert Ritchie, som kandiderar mot Bartlet inför andra mandatperioden. Ritchie delar Trumps förmåga att säga obegripliga saker och få applåder för dem, men är i slutändan mer trög än farlig. En gång när Sorkin gästade "West Wing Weekly" sa han:

"Hey, what I wouldn't give to have Rob Ritchie in the White House right now."