New York-baserade journalisten Martin Gelin följer upp en lång och förvirrad artikel i nya numret av Rodeo med en mindre lång och mindre förvirrad text på sin nya, välskrivna blog.
Det handlar om uppdelningen av kultur i ”fin” och ”ful”, om det tröttsamma i ”rockismen” och om finkultursnobbarnas moralpanik över att fulkulturen (enligt deras synsätt) tar över.
Inget av det här är särskilt nytt (och det är Martin Gelin medveten om). Men han sätter ändå fingret på en mycket viktig sak, att de som föredrar ”fin” kultur framför ”ful” ofta inte verkar tycka att de behöver motivera sin inställning. ”Kan man liksom inte hitta på något bättre att säga om Wong Kar-Wais filmer än att de inte är Jessica Simpson?” skriver han.
Det intressanta är att det ju funkar åt andra hållet också. Snobbism som inte backas upp av argument får inte bekämpas med antisnobbism utan argument. Försvararna av det som inte är finkultur måste se till att ha bättre saker att säga om Jessica Simpson än att hon i alla fall inte är Wong Kar-Wai.
1 kommentar:
Hmmm... så blev det helt plötsligt spännande här på extra allt. Jag vet inte riktigt hur jag skall kommentera denna debatt men vad som slår mig mest är att man diskuterar "fin" vs. "ful" kultur ifrån ett perspektiv som klart står på finkulturens sida.
Jonas skriver -"Snobbism som inte backas upp av argument får inte bekämpas med antisnobbism utan argument" Men vad kan vara mer snobbigt, finkulturellt osv. än att behöva argumentera för sin kulturkonsumption.
En annan tanke är att finkulturen ofta definierar sig själv i motsats till fulkulturen. Medans fulkulturen inte har samma behov av en "fiende" utan definierar sig på andra premisser.
Det är några av tankarna och jag undrar fortfarande vad Mr Gelin vill med sina artiklar förutom att underhålla, vilket i och för sig är gott nog !
Skicka en kommentar