Hela världen verkar ha drabbats av Per Hagman-dyrkan. Och varför det? Jag har ingen aning.
I senaste numret av Elle kan man läsa vilka som är Sveriges sexigaste män. Sexigast är Rafael Edholm, men på 13:e plats finns just Per Hagman. Jag kan förstå om man tycker att Per Hagman är snygg, men motiveringen lyder: ”Per Hagmans penna glöder som ingen annans och hans texter tar andan ur en. PH skriver lika vackert som coolt och vi väntar otåligt på nästa bok. Skriv snabbare Per!”
Jag fattar ingenting. Fredrik Strage citerade Per Hagman i sin krönika häromdagen och alla recensioner jag har läst av Per senaste bok, ”Att komma hem ska vara en schlager”, var av typen ”Per Hagman skriver att det är fult med kavaj och jeans i sin bok så nu kan jag inte ha det mer”. Boken har också diskuterats i positiv anda här på Extra allt.
Jag fattar ingenting. För mig var boken en enda lång kliché av ”jag är en kille på trettionånting som reser runt i världen och knarkar och super och träffar modeller och jag ser Sverige klarare än alla andra, men nu börjar jag tröttna på mitt kringflackande och det vore fint att ha ett hem och inte vara ensam. Fast mitt liv är ändå mycket bättre än alla andra fettons”. Visst finns det glimtar och episoder som berör, boken är inte dålig, men bra?
En kille jag snackade med på en fest i lördags sa att hans kompis alltid brukar ta Per Hagman som exempel på någon som är nästan bra men som inte har förmågan att nå ända fram. Bra beskrivet tycker jag.
Gästskribent: Mikaela Staaf
1 kommentar:
word
Skicka en kommentar