Eftersom jag är extremt förutseende på gränsen till nutidsfientlig har jag redan börjat skriva inför Extra allts sammanfattning av året som gått, vår julkalender. Men en av texterna har jag i dag fått stryka: den om att regeringen gav Victoria en platt-tv i 30-årspresent.
I nya Rodeo har Johan Wirfält nämligen i sin ledare uttryckt det jag ville säga i frågan. Den totala tomhet, vräkighet, kulturlöshet, personlighetsbefrielsen som presenten uppvisade var så övertydlig att det inte går att förstå hur idén kunde få övergå till handling. Det enda positiva tolkning man kan göra är att det var någon sorts subtil republikansk markering. ”Nu kan kronprinsessan sitta inne och bli pacificerad av ’Sex and the city’-boxen så sköter vi landet under tiden”.
Eftersom jag inte skrev om platt-tv:n direkt efter födelsedagen kändes det som om jag hade missat tillfället att kommentera. Jag tänkte ta revansch vid årets slut. Men i en tidning med utgivningsuppehåll under sommaren är det ju helt naturligt att klämma till två månader senare. Tack för det, Johan.
För övrigt verkar Rodeo, även om den blivit svårvikbar och otymplig, nu till slut få ett papper och tryck innehållet förtjänar. (Men Martin Gelin ger onödigt stort utrymme åt den där ”Sea of Change”-skivan. Alla bortglömda album som återupptäcks på Oink är faktiskt inte Great Lost Albums.)
1 kommentar:
Jag hörde om det förra veckan. Mkt märkligt, hur tänkte. Jag känner att det var det mest medelmåttiga jag hört talas om på många dar. Asså snacka om att alliansen ä precis som folk är mest.../Jens
Skicka en kommentar