måndag, december 6
Julkalendern: "Ingen bor i skogen"
Årets svenska tv-händelse - av den positiva sorten, inte som valvakan - var Klungans "Ingen bor i skogen".
Serien var en formmässig triumf, där Klungan lyckades omvandla sina scenföreställningar till att passa i tv. Men bara lagom mycket, med nio klaustrofobiska rum och målade skogskulisser. Placerade ute i en mer realistisk miljö, i ett vanligt sketchprogram eller något mockumentärliknande, hade de här karaktärerna framstått enbart som åtta dialektpratande karikatyrer. Nu tilläts det att vara poetiskt.
Den bästa av de åtta var han som ville tappa minnet, glömma allt mänskligt och börja på noll, uppfostrad av djur i skogen. Han tränade för det, han drömde om det, han teoretiserade om det, han rangordnade sina nya möjliga familjer. "Älgmamman: hård men rättvis. Älgpappan: sprallig, rolig förebild."
Att få början om var hans enda mål i livet. Av de åtta karaktärerna gjorde det honom till den mest tragiska. Och den mest allmängiltiga.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Det här är kanske årets sanning. Jag instämmer i varje ord.
Hear hear!
Skicka en kommentar