I Los Angeles ska vi ta en tur runt i Laurel Canyon. Där bor rockstjärnor, där bor filmstjärnor och där har de bott länge. Men framför allt bodde singer/songwriters där när sextiotalet blev sjuttiotalet.
Och, allra viktigast, där bodde Joni Mitchell. Hon hängde ut genom sitt fönster...
...och spelade på gamla instrument...
...och hängde och spelade...
...och där i Laurel Canyon bodde också Cass Elliot och dit kunde alla singer/songwriters gå och sitta på gräsmattan och där satt Joni och spelade gitarr och David Crosby hade sparkats från the Byrds och hade cowboyhatt och lyssnade...
...och mitt emot på gräsmattan satt Eric Clapton, som skulle göra sin första soloplatta, och Cass Elliots dotter Owen och nånstans där var Stephen Stills som nyss splittrat Buffalo Springfield och Graham Nash som flyttat från England och en supergrupp bildades...
...och ett superpar, för Joni och Graham blev ihop, men det gick inte så bra i längden, de var för kreativa båda två och Graham hade nog lite svårt att acceptera att hon var bättre än han och att han inte kunde få vara "man" i relationen och han skrev "Our House" om dem och hon skrev "Willy" om honom och Neil Young skrev "Only Love Can Break Your Heart" om dem och förresten så hade Joni väl ihop det även med Crosby (före) och Stills (direkt efter), men aldrig med Young...
...och visst låg de med varandra, men framför allt spelade de ihop, allihop, som här Jackson Browne och Cass Elliot och Ned Doheny och så John B. Sebastian och Crosby, Stills och Nash (men inte Young). Och så i mitten: Joni. Det är det viktigaste: Joni Mitchell.
De flesta av de vackra bilderna är tagna av Henry Diltz.
4 kommentarer:
När jag för en gångs skull har nördigare detaljkunskap än du kan jag lika gärna flasha den: Det "gamla" instrumentet är en dulcimer, som förmodligen är ganska ny när bilden togs.
Jo, just den dulcimern var säkert ny, men som instrumenttyp är den gammal, det var väl mest så jag menade. Å andra sidan är kanske inte ens det sant.
Och fortsätt flasha all nördig detaljkunskap!
Det är nog ganska vanligt att man tänker så. Också att man tillskriver intstrumenten själva musikens egenskaper för att få en begriplig visualisering, eller något. En gång efter att jag blev intervjuad i vår studio stod det sedan i artikeln att studion var full av gamla konstiga instrument (det konstigaste vi har är en vibrafon) och gamla fåtöljer (vi har inga fåtöljer alls). När jag senare snackade med journalisten frågade jag om han hittade på det där med fåtöljerna för att med få tecken ge en bra sinnebild av hur studion såg ut. Men han svarade att det var hans bestämda minne att vi hade gamla, bekväma(!) fåtöljer.
/Jäverling
Bra historia! Och ja, det är väl så, att man har ett stort behov av att få en begriplig visualisering.
En vibrafon är inte konstig, men en dulcimer hade väl kunnat kallas konstig?
Skicka en kommentar