Musikåret 2016: Q3

Det löpande musiktipsandet här på Extra allt må ha changerat bortom vad man trott var möjligt. Men en spellista med det gångna kvartalets 25 bästa låtar är ändå en sorts lägstanivå.

Nu har ju årets tredje kvartal varit slut i mer än en vecka och alla har gått vidare, men visst var juli, augusti och september 2016 ypperliga musikmånader? Så mycket efterlängtad musik att det blev svårt att välja, speciellt när jag satt gränsen till en låt per artist.

Så vilket spår var bäst på Frank Oceans "Blonde"? Eller på Solanges "A Seat at the Table" eller El Perro Del Mars "Kokoro", Kornél Kovács "The Bells", Rae Sremmurds "SremmLife 2" eller Bon Ivers "22, A Million"? Kanske var det de spår jag valt att ta med här, men antagligen kommer det förändras över tid. Redan nu börjar jag tveka, men spellistan måste ut.

Dessutom kom ju fantastiska singlar av Ji Nilsson, Tinashe, Father John Misty, Sampha och JoJo och så den där Dj Köze-remixen av Låpsley...

Annat fick inte ens plats, men det var nära. Mina favoriter Tame Impala fick maka på sig, trots att de döpt sin senaste singel efter hotellet i West Hollywood där jag bodde för fem år sedan. Frida Hyvönen, Angel Olsen, Jim James, Zhu, Dawn Richard - alla hamnade utanför när snöret drogs vid 25 låtar.

Ska ni bara klicka på en enda av de här 25 spåren så är det Andreas Mattssons "Sekunderna", en extremt vardaglig, okonstlad och samtidigt - just därför - otroligt stark kärlekssång om att vara mitt i livet. Och vara lycklig. Jag har ännu inte lyssnat på den utan att bli tårögd.

Nog ord nu, varsågoda: Extra allt 2016 Q3

PS: Om ni missat dem, här finns årets tidigare spellistor: Extra allt 2016 Q1 och Extra allt 2016 Q2. 

Tack för tionde festen!

I lördags arrangerade vi Släpp fångarna loss-festivalen för tionde gången. Och det blev en av de allra bästa kvällarna!

Tellus i Midsommarkransen var alldeles proppfullt. Människor jag aldrig sett förut, gamla vänner och folk jag lärt känna genom festivalen. Dessutom: artister som har spelat tidigare år och som nu återvänder för stämningen. Det är en av de finaste sakerna med den här tillställningen, att gränsen mellan scen och publik är flytande. First Aid Kit-systrarna kom som gäster ett år och nästa år ville de gärna sjunga.

I år hade Kransens egen Johan Borgert bjudit in artisterna, som förutom han själv och Holy Madre var Twiggy Pop, Birgit Bidder, Iiris Viljanen och Marit Bergman. Exklusivt för kvällen framförde Borgert och Bergman en duettversion av "Du ville betyda något för någon", som Johan spelade när han stod på scenen den allra första festivalkvällen 2007.

Dessutom talade Kusha Bahrami, människorättskämpe som flytt från Iran. Vi ordnar ju den här festivalen för att samla in pengar till Amnesty International. Det kan vara svårt det där med allvaret mitt i festen, men även i år tyckte jag att det landade rätt. Att det går att summera en sådan här festival med att det var en bra kväll för mänskliga rättigheter och samtidigt en musikalisk framgång.

Tack alla som var med och gjorde kvällen till vad den blev!

Sommarmixar!

Nu är sommaren här på riktigt - för nu har jag slutat jobba. Och eftersom hela världen roterar kring mig så är det alltså sommar först i kväll. Dags för sommarmixarna!

Självklart har även Supermix-Fredrik gjort en lista: Supermix: hits for early summer days vol.8. Har ni inte redan lyssnat på delarna 1-7 så hittar ni länkar här.

För den som vill ha folkviseton och flöjter har Albin "Eden Rock" Lindström mixat ihop en timme Midsommarnatten, som passar lika bra i juli.

För den som vill ha lite mer glättiga toner har jag satt ihop två timmar gamla och nya favoriter, med målet att alla ska känna igen åtminstone något men ingen ska känna igen allt. För visst känner du igen Bee Gees-skrivna "Emotion", men har du till exempel hört Låpsley sampla Manhattan Transfer eller Bill Withers "Lovely Night for Dancing"?

Här är den: Extra allt sommar 2016

PS: Kvinnan till vänster på fotot ovan lär ska vara Joan Didion. 

Musikåret 2016: Q2

Ytterligare tre månader har gått och vi summerar med 25 av de bästa låtarna. Och det här kvartalet har konkurrensen varit hård.

Jag var glad att kunna diskvalificera Eggstones "Like So", eftersom jag betraktar den som en gammal låt, framgrävd. Men vet man fortfarande inte om den är det eller om de spelat in nytt?

Inte heller Beyoncé behövde ju ta upp en plats, eftersom hon inte finns på Spotify.

Regeln är en låt per artist, men en flitig gästsångare som Drake lyckas dyka upp både här och där.

Varsågoda: Extra allt 2016 Q2

Arthur Russell 65 år!

I dag skulle Arthur Russell ha fyllt 65 år. Grattis!

Nu gör han ju tyvärr inte det, eftersom han inte ens hann fylla 41.

Den fullkomliga yra som rådde kring återupptäckten av Arthur Russell i mitten av nollnolltalet har väl svalnat, men det kommer fortfarande regelbundet skivor med framletad, osläppt musik ur hans brokiga arkiv av "pågående arbete". Dessutom kom ifjol ett ambitiöst coveralbum och Kanye West samplade Russell på senaste albumet.

Ändå finns det nog fortfarande många som inte känner till Russell, eller förstått att de borde höra vad han spelade in.

De går miste om så mycket fantastisk musik, av så många olika slag. Allt som kan uppstå när man kör cello genom effektpedaler. Operasången i "#3 (In the Corn Belt)". De fjäderlätt vemodiska styckena i "Instrumentals"-projektet, som utmanade konstmusikvärlden med att vara komplexa men ändå lättlyssnade. För att inte tala om raka pop- och folksånger eller "Love Comes Back", en r&b-ballad om hur Russells HIV drabbade hans förhållande med sambon. Russells texter och sångröst, så enkel och uppriktig mitt bland manierade, punkfräsande eller cyniska samtida. Och så skev, genialisk disco - svajig men svängig, aldrig stillstående, alltid överraskande. (Tyvärr har jag lärt mig genom Tim Lawrences biografi "Hold on to Your Dreams" att visselslingan i "Tell You" inte var Arthur Russells förtjänst alls.)

Det är en klyscha att "det finns en låt av X-artisten för varje möjligt ögonblick", men den är alltför frestande att använda när det gäller en så otroligt mångsidig person som Arthur Russell.

Att Russell rörde sig mellan olika stilar i sina olika projekt och ofta inom en och samma låt blev hans förbannelse. Han lade ofta in för svåra saker i sina försök att nå dansgolv eller hitlistor - och han lade in för enkla saker i sin konstmusik (trummor! popmelodier! texter om hundar!)

Jag satte ihop en liten spellista med de flesta av Russells stilar representerade. En del saknas på Spotify, till exempel den allra bästa och längsta versionen av "Is It All Over My Face?". Allra mest känns ofullständig är listan av att sakna "A Little Lost". 

Men här är i alla fall Lilla Arthur Russell-listan.

Grattis, Arthur - och grattis alla som ännu har kvar nöjet att upptäcka dig.

Här är en bild från i onsdags, när jag gick förbi 437 East 12th Street på Manhattan, där Arthur Russell bodde i många år, ända till slutet. Han var granne med Allen Ginsberg, som sponsrade Russell med el genom en förlängningssladd ut på brandtrapporna. 

Saker jag ser fram emot i New York, del 9

Att fira Cinco de Mayo.

Ibland snöar det i april

Det mesta jag skulle kunna säga om Prince om har jag redan sagt - eller åtminstone försökt säga. För hur väl kan man egentligen förklara vad som gjorde Prince till en av de största?

Jag har skrivit om hur jag först uppfattade Prince som barn på åttiotalet.

Jag har skrivit både här och här om hur han ofta beskrivs som enbart artist, skild från att vara människa. Det tycker jag är synd. Men visst, det är intressant att läsa om honom som den frenetiskt skapande person han var.

Jag har skrivit om det genialiska namnbytet. Och jag rankade hans bästa alias. 

Jag har skrivit om en av de bästa skivryggarna i den fysiska musikutgivningens historia.

Jag skrev om att hans 50-årsdag inte uppmärksammades likt de jämngamla Madonnas eller Michael Jacksons. Men sedan 2008 har ju Prince inflytande på musikhistorien bara blivit tydligare och tydligare, så hans 60-årsdag hade väl firats mer än Madonnas.

Dessutom har jag så klart skrivit om musiken. Hans bästa ballad, hans bästa B-sida och hans bästa låtar, i en Spotify-lista som i dag är tom. Min vän Thomas rangordnade hans album under den gyllene eran.

Och så skrev jag ju - kort - om de två gånger jag såg honom spela, i Slottsskogen och på Skeppsholmen. Jag är verkligen, verkligen glad att jag fick se honom, efter att han ställde in i Helsingfors 2010. Och jag ångrar att jag inte köpte den där tamburinen.

Medan jag skriver det här snöar det från aprilhimlen.

Saker jag ser fram emot i New York, del 8

Att promenera runt i de här fotspåren igen.

Saker jag ser fram emot i New York, del 7

Att äta glass i Dumbo med den här utsikten.

Saker jag ser fram emot i New York, del 6

Att på deras egen hemmaplan se ett band som precis har släppt vad som än känns som deras bästa skiva hittills.

I gårdagens quiz var vi...

Saker jag ser fram emot i New York, del 5

Att ta tunnelbanan ut tills den når havet och vänder, kliva av och gå hit. Jag inser dock att priserna stigit sedan 1922 när bilden togs.