Puh
Han andades ut. Äntligen blev han presenterad för någon i Västeråsflickornas kompiskrets som var ful. Han hade börjat misstänka att de var utseendeelitister eller försökte avla fram en ny ras. Men här var Emma – underliga ögonbryn, elak mun. Hon kunde spelat mobbare som barnskådis. Nu gillade han dem bättre.
tisdag, januari 9
Femtio ord
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Vad som gör din blogg bättre än så många andra popbloggar är inte de fina texterna som du uppenbart har mkt talang för, utan snarare att du inte skriver om politik, vilket är otroligt skönt. Man blir aldrig irriterad av ett av dina nya inlägg, bara glad. Kanske oberörd och aningen nyfiken, då man inte känner igen det som du uppmärksammar men oftast bara glad.
Eh... tack. Eller nåt. Jag vet inte om det känns särskilt bra att man känner sig oberörd av att läsa här, men bra att du känner dig glad.
Jag håller inte med om att oberörd och opolitisk är rätt ord, men du har ett sätt att skriva som liksom saknar den där gallan som annars är så vanlig. Man kan läsa om saker man inte hört talas om förut eller inte hålla med dig om saker utan att bli implicit idiotförklarad. Det är skönt. Plus att dina femtio ord är riktigt jävla bra. Keep up the good work.
Skicka en kommentar