lördag, december 24

Julkalendern: Årets album

ExampleExampleExample

Det borde bli slut på det här klyschiga pratet att all kanadensisk musik är hemsk. Det är inte bara Celine Dion, Rush och Bryan Adams. Julkalendern 2011 toppas av nattsvart kanadensisk r'n'b.

Om någon för tre år sedan hade spått det, då skulle jag skrattat. Nu är det inte heller riktigt så, men nästan. Drake och The Weeknd är båda från Toronto, men Frank Ocean är född i New Orleans och bor i Los Angeles. Tillsammans har de här tre herrarna gjort årets bästa och dystraste soul.

Kanske beror det på att han inte är kanadensare, men Frank Ocean är inte riktigt lika melankolisk som de andra, med en Eaglessampling, en Coldplaycover och försiktigt hoppfulla "We All Try". Man måste tro på något, sjunger han, men det behöver inte vara att livet är enkelt eller att människan har varit på månen.

Bitterheten finns där hos hela tiden, inte bara i Nicole Kidmans inklippta svartsjukeutbrott från "Eyes Wide Shut". Det är också helt rimligt att Frank Ocean är olycklig när flickvännen inte lyssnar på hans nya låtar längre, utan bara spelar Drake i bilstereon.

Drake och The Weeknd är det synd om mest hela tiden. Drake verkar vilja att vi ska lida med honom och samtidigt beundra honom. Det är inte den typ av självömkan jag i normala fall brukar gilla, men Drake berättar även obehagliga historier så att man känner sympati. "I've had sex four time this week, I'll explain, having a hard time adjusting to fame" som han säger i sitt fyllesamtal till exet i "Marvin's Room". Den är inspelad i och döpt efter den studio Marvin Gaye ägde.

Där spelade Gaye bland annat in "Here, My Dear", det ultimata skilsmässoalbumet. Riktigt på den nivån av gudabenådad bitterhet är inte Frank Ocean, Drake eller The Weeknd, men ingen annan har varit lika nära i år. Eller på flera år. Dessutom har de tiden för sig. Ingen av de tre är äldre än 25 år och när Marvin Gaye gjorde "What's Going On" hade han fyllt 31.

Mellan allt liggande och anpassande till kändisskap har Drake hunnit med en hel del musikskapande. Debutalbumet kom (försenat) ut sommaren 2010 och mindre än 18 månader senare kom uppföljaren "Take Care".

På ett av albumspåren gästar The Weeknd, som om det inte räckte med hans egna tre mixtapes: "House of Balloons", "Thursday" och "Echoes of Silence". Den senaste släpptes i onsdags, till en så förväntansfull publik att Weeknds officiella sajt kraschade av nedladdningar. Utgivningstakten handlar alltså inte om att casha in, både Frank Ocean och The Weeknd har gett bort sina skivor. De har på så sätt kunnat ta kontroll över utgivningen.

Frank Ocean har haft möjlighet att bjuda på fullängdaren "Nostalgia, Ultra" och läcka demon "Thinking About You" eftersom han fått betalt när han gästat Jay-Z och Kanye West på "Watch the Throne" och - framför allt - skrivit "I Miss You" åt Beyoncé.

Ska jag rangordna de här tre samlade produktionerna under 2011 hamnar Frank Ocean överst. Jag tar ett djupt andetag och utnämner Frank Oceans "Nostalgia, Ultra" till årets album.

Inga kommentarer: