Det beror inte på att kvinnor inte är roliga. Kanske är det opassande att påpeka det så här innan begravningen ens har varit, men Christopher Hitchens hade så klart fel när han påstod det i Vanity Fair.
Det var 2007. För alla som nu är ännu tröttare på "kan kvinnor vara roliga?"-artiklar var det jobbigt när "Bridesmaids" hade premiär i somras.
Man hade ju kunnat tro att Kristen Wiig skulle slippa frågan "hur är det att vara kvinnlig komiker?" genom att vara den tredje kvinnan i rad som bär upp "Saturday Night Live", efter Fey och Poehler. Senast hon utklassade allt annat var i Katy Perry/Robyn-avsnittet som hårslängande flörtexpert.
Men med "Bridesmaids" var kvinnokomedivinkeln bara för tydlig för att inte användas i många tidningar. Inte bara en komedi med en kvinna i huvudrollen, inte bara en komedi med sex kvinnor i huvudrollerna, utan en sådan komedi som dessutom är skriven av kvinnor.
Med de förutsättningarna, varför uppmärksamma själva humorn? Då spelade det mindre roll att vissa scener i "Bridesmaids" samtidigt var det roligaste och jobbigaste man kunde se på bio i år. Då pratar jag inte om de onödiga matförgiftningsscenerna utan till exempel talet som aldrig ville sluta.
Det var det viktiga med filmen, inte att den inte innehöll något enda samtal mellan två män. Var "Bridesmaids" i själva verket den första Hollywoodkomedin som inte klarar ett omvänt Bechdel-test?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar