torsdag, december 15

Julkalendern: Kurt Vile

Example

Kurt Vile sitter på gatan i Pumaskor, sådana man hade på nittiotalet. Han var bäst bland all den nittiotaliga rock som svepte över oss under 2011.

Yuck var kanske mest tydliga i sina referenser. Det var svårt att komma ihåg att Londonbandets album hade bra melodier när jag fastnade i att höra alla ekon av Dinosaur Jr, Teenage Fanclub, Popsicle och Sonic Youth.

Thurston Moore från just Sonic Youth gjorde firad solocomeback med "Benediction", en otroligt vacker sång. Skilsmässan från Kim Gordon gjorde att man började höra den på ett annat sätt, men redan innan var den en av årets mest hjärtskärande ballader. Albumet "Demolished Thoughts" var i sin helhet tyvärr inte lika bra.

Albumet var förresten producerat av Beck, en annan 90-talsöverlevare som ploppat upp oftare än vanligt i år. Även J Mascis och Stephen Malkmus släppte skivor. Och "Nevermind" firade 20 år. Däremot splittrades ju R.E.M, vilket de flesta arkiverade i mappen "band man redan trodde hade lagt av".

Men nu märker ni hur jag klumpar ihop saker som har väldigt lite med varandra att göra. Och jag har kommit från det jag ville säga: Kurt Vile.

Under 2011 har han på albumet "Constant Hitmaker" och EP:n "So Outta Reach" sparkat ur sig tillbakalutade rocklåtar. De är så enkla och framförda så nonchalant att det låter som om de skrivits medan de spelats in. Mest har det att göra med hans sångstil.

Han väser och fnyser ur sig orden. Det kan verka manierat, men tänk på att det här inte är något artistnamn som blinkar till Kurt Weill, utan här har vi att göra med en man som verkligen är döpt till Kurt Vile. Det här är helt enkelt han sätt att sjunga och bara det sätt han får ur sig "girlfrieeeeeeeend" i "Puppet to the Man" (vid 1.35) är värt en plats i årets julkalender.

Inga kommentarer: