Apropå Bannerhed och "Korparna", så kändes det skönt att en sådan bok vann Augustpriset ett år när lifestylelitteraturen har slagit knut på sig själv för att hitta på marknadsföringstricks.
För när böcker säljs på ICA, mindre speciella än limited edition-versionen av Polly, hur gör man då för att övertyga om att just den här boken - den är inte som alla andra.
Martina Bonnier försökte få ett försprång från modebloggschiclit genom att med "Obsession" skapa något som både var en roman och modebok. Sågningarna var så brutala (läs här eller här) att till och med jag nästan ville läsa den. Sophia Wolf Lösnitz tyckte också att hon skapat en ny genre och ville att hennes debutroman "Stockholm rosé" skulle namnge den.
Men det är för krystat. För desperat. För sent.
Det är däremot aldrig för sent för en skildring av barndom på landsbygd, en urgammal litterär genre som ändå fortsätter att beröra. Hur mycket man än festar på Stureplan eller under Skanstullsbron så är jordbrukslivet, eller åtminstone landsbygdslivet, aldrig långt borta. Skuldkänslorna över att lämna moderjorden märktes också i Kristofer Ahlströms debut "Bara någon att straffa".
Tydligen åker även den manlige huvudpersonen i "Obsession" ut på landet. "Gymnastikskorna av vitt skinn från Dior Homme var egentligen alltför streetbetonade för en knagglig grusväg" ska Martina Bonnier tydligen ha skrivit. Men vilka fåglar sjöng i snåren? Även för mig, som knappt kan skilja en gråsparv från en fiskmås, är det faktiskt mer intressant.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar