Nu är rocksnobbismen en samhällsfråga.
I alla fall var den det i lördags, i P1-programmet Konflikt. Det brukar mest handla om global terrorism, Mellanöstern, något om Polen och sedan en uppdatering till om Mellanöstern. På nätet står att Konflikt är ”i gränslandet mellan internationell debatt och svensk vardag och blandar samhälls- och kulturfrågor”. Fast det där med kulturfrågor brukar mest vara en helt ointressant radioteater som avslutar programmet. Eller vad vet jag egentligen, om jag lyssnar på programmet är jag som bäst halvvaken.
I lördags måste de ha bedömt att inte så mycket hade hänt i Mellanöstern. För helt plötsligt, när jag ligger där i sängen och halvslumrande precis har lyssnat på ett bra reportage om hur invandrare utnyttjas genom ockerhyror och jag inget annat vill än att sakta, sakta vakna upp till ljudet av ett Gaza- eller Västbankenreportage, då börjar de prata om ”The Rock Snob’s Dictionary”! Och spela Sonic Youth! I P1!
”The Rock Snob’s Dictionary – An Essential Lexicon of Rockological Knowledge” är boken som samlar artikelserien med samma namn ur Vanity Fairs musiknummer de senaste åren. David Kamp och Steven Daly (originaltrummis i Orange Juice) heter de som skrivit. På ett halvt ironiskt, halvt pedagogiskt sätt beskriver de allt man behöver veta om sådant som Wilco, Van Dyke Parks och mellotronen för att vara en riktig rocksnobb (eller ja, populärmusiksnobb är nog egentligen ett mer passande ord, men mer otympligt). Läs smakprov på Snobsite.
Är den här boken en samhällsfråga? Eller ens en viktig kulturfråga? Nä. Känslan av att det här inslaget bara skulle fylla tiden i Konflikt blir starkare när man kommer ihåg att ”The Rock Snob’s Dictionary” inte är någon ny bok. Den kom ut redan i april och har funnits länge och väl i svenska boklådor. Det resonemang som fördes i Konflikt kring Burt Bacharachs berättigade plats i ett uppslagsverk för rocksnobbar har Andres Lokko redan skrivit om i en krönika i Svd.
Utan att mitt hela jag ännu hade lämnat sömnen där i lördags morse så trodde mitt rocksnobbsjag att det var klarvaket. Jag var helt övertygad om att den snutt av Sonic Youth de spelat i Konflikt, som de sa kom från ”Daydream Nation”, egentligen kom från ”Dirty”. Jag hade tänkt skriva om det här, men när jag lyssnade igen på nätet så märkte jag att Konflikt ju hade rätt. Synd, att få vara lite rocksnobbigt besserwissig hade kunnat bli en så fin slutknorr.
2 kommentarer:
Du är rolig, jonas!
Började läsa dina extraallttexter när adrians dator la av,
trots att vi aldrig hitintills setts känner man att man känner dig lite,
mvh ms.mars
Tack! Det där med att vi aldrig har setts får vi göra nåt åt. Fortsätt läsa.
Skicka en kommentar