Imorgon sänds sista "Tracks". Sedan följer några tillbakablickande program, men imorgon presenteras den sista listan. Jag behöver inte ens säga det, ni kan bilda meningen själva av orden "epok", "graven", "en", "går", "i".Nyheten om att Sveriges radio skulle lägga ner programmet smögs ut dagen efter valet. Så fruktansvärt fegt. För självklart är ett listprogram inte värt samma protestmöten som rasister i riksdagen. Men ändå, det var konstigt att gömma det här beslutet. Kaj Kindvalls program har betytt enormt mycket för väldigt mångas musiklyssnande, främst sjuttiotalister. Jag behöver inte ens säga det: "var", "här", "det", "Internet", "innan".
Kaj Kindvall ÄR "Tracks", mycket mer än vad Hasse Tellemar var "Ring så spelar vi", för att ta ett annat exempel från min barndoms radiolördagar. Kaj Kindvall har passionerat hittat ny musik. Dessutom har han passionerat ansträngt sig för att uttala artister och låttitlar rätt. Jag minns en gång när han redogjorde för hur "Caribbean Blue" kunde sägas på två sätt, beroende på om man talade brittisk eller amerikansk engelska. Att jag minns en sådan detalj 19 år senare säger kanske en del om mig, men det säger mycket om Kaj Kindvall också. Så när han inte vill göra programmet längre, då är det kanske rimligt att lägga ner.
Men det finns ändå ett behov av en musiktopplista baserad på röster, inte försäljning eller klick. Som Hanna Fahl har skrivit om så har Journeys "Don't Stop Believing" legat på Digilistan i år, som en del av popmusikens minskade förankring i nuet, att allt händer samtidigt. Därför behövs den uppmärksamhet som ägnas enbart åt nuet.
Om 25 år borde det gå titta tillbaka på en lista som sammanfattar tidsandan lika bra som en 25 år gammal Trackslista gör. Då var Starship var etta med "We Built This City", framför Lionel Richie, Bryan Adams och Dire Straits. Och längre ner två protestlåtar mot apartheid. Så hade det bara kunnat låta just då.
Det enda som har varit konstant är Kaj Kindvalls röst. Varje lördag, med slut imorgon. "Allt", "för", "tack", "Kaj".
1 kommentar:
Bra skrivet! Kanske dags för Kaj att göra nåt annat, jag tycker mest det varit han Micke Cederberg sista tiden och han lägger allt krut på att verkligen försöka uttala artisternas namn helt fel, t e x den svenska inte helt okända artisten RRRoubyyn. Noterbart också att 18 låtar av 20 var utländska 1985 medan den 4:e januari 2010 var 17 låtar svenska. Tänk att den svenska musiken blivit så mycket bättre. //Tobias
Skicka en kommentar