Än en gång någon som gör sig lustig över gamla skivomslag. Nu är det Pitchfork som drar fram gammalt skräp och garvar åt det. Visst, det finns fula, roliga, äckliga och töntiga skivomslag, men än sen då?
Det är roligare att göra som Vice, att i varje nummers recensionsavdelning utse bästa respektive sämsta skiva och snyggaste respektive fulaste omslag. Inte sällan har den bästa skivan det sämsta omslaget. Det är då det blir riktigt intressant. Riktigt fula skivomslag på riktigt, riktigt bra skivor.
Kanske får jag återkomma fler gånger till det här, men jag tänker direkt på Marvin Gayes ”Here, My Dear” från 1978. En bitter, nostalgisk, bitsk skilsmässouppgörelse från djupet av hans hjärta och så paketerades det i serietidningsartade, larviga bilder. Men Marvin var väl inte på humör för minimalism just då. Hans nästa skiva, "In Our Lifetime" från 1981, hade förresten ett ännu värre omslag, men eftersom den är mycket sämre är det inte lika intressant.
1 kommentar:
Är det bara jag som är trulig, eller är inte i själva verket många av de där skivomslagen svincoola? Det där med en tecknad hund med någon slags blomsterkrans runt fejset var riktigt fräsigt! Jag vill se en återfödelse av det air-brush-målade, lite episka och väldigt fantasieggande skivomslaget! När jag var liten kunde jag sitta och titta på Meat Loaf-omslag i timmar...
Skicka en kommentar