Woody Allens filmografi, femtio ord i taget

Annie Hall: So you wanna go into the movie or what?

Alvy Singer: No, I can't go into a movie that's already started, because I'm anal.

Annie Hall: That's a polite word for what you are.

Med mindre än åtta månader till Woody Allens 80-årsdag den 1 december gäller det att komma igång om jag ska hinna se igenom hela hans filmkarriär i kronologisk ordning.

Ett par filmer i veckan behöver man faktiskt hinna med, om man räknar med även dem där han bara skrivit manus eller är skådespelare. Hittills är det totalt 61 stycken och innan december hinner dessutom "Irrational Man" släppas.

Varför ska jag då se alla Woody Allens filmer? Jo, först och främst för att det fortfarande finns ett par av dem som jag inte har sett. Ganska många har jag bara sett en eller två gånger. Och en del har jag ändå redan sett femtioelva gånger och kan lika gärna se en gång till. Ja, jag riktar mig till dig, Annie Hall.

Dessutom tror jag att jag kommer få ut något av att se dem i den ordning de gjordes. Var kom han ifrån, vartåt var han på väg? Hur har han kunnat tappa bort sig så många gånger och sedan studsa tillbaka? För även om Woody Allen kastat ur sig många dåliga filmer så har han ändå gjort något fantastiskt minst vart femte år.

Att se alla filmer i ordning tillfredsställer också en viss anal ordningsiver.

Jag ska skriva några ord om varje film här, men för att begränsa mig tänkte jag köra den gamla klassiska ordmängden här på Extra allt: femtio ord. Obs: in i det exakta talet räknas däremot varken produktionsfakta eller ett nördfakta om varje film.

Dessutom ska varenda film få ett betyg, på en skala från en Woody till fem Woodys. Det tror jag är första gången någonsin i Extra allts historia.

Woody #28: "Somebody or The Rise and Fall of Philosophy"

Somebody or The Rise and Fall of Philosophy (1989)
Regi: Axel Hildebrand
Manus: Axel Hildebrand (efter en novell av Woody Allen)
I rollerna: Patrick Jech, Unika Schaefer, Thomas Garlipp m.fl.

? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ? ?

Nördfakta: Nej tyvärr, här har jag inte lyckats. Den här västtyska kortfilmen har inget mer med Woody Allen att göra än att den bygger på en novell han skrivit (“Mr Big”, publicerad i New Yorker och samlad i “Getting Even”), så dess plats i en Woody Allen-filmografi är ju ytterligt svagt. Men hade jag med 1969 års version av “Don’t Drink the Water” så måste jag ju ha med den här. Axel Hildebrand ska vid tidpunkten ha varit 21 år, så kanske är det någon form av studentfilm. Därför känns det inte så tråkigt att jag inte har hittat den någonstans, varken fysisk eller streamat. Den här gången fick det i stället för femtio ord bli femtio frågetecken.

Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här. 

Femtio ord

Semesterläsning
På stranden och i det där rummet vi hyrde klämde jag en bok om dagen. Hon med. Vi sköljde ord över oss. I stället för att säga dom till varandra.
När veckan var slut packade vi alla böcker. Allt vi tagit med oss dit tog vi med oss hem.

Femtio ord

Visdomsord
Jag var i Hallmarkstämning och kom att tänka på att livet är en dödlig sjukdom.
Och det är en fin liten oneliner, fina små ord.
Jag skulle kunna claima dom as my own. But I’ve googled well and I’ve heard them said a hundred times (maybe less, maybe more).

Woody #50: "Anything Else"

Anything Else (2003)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Jason Biggs, Christina Ricci, Woody Allen, Danny DeVito, Stockard Channing m.fl.

Det hade kunnat bli mer än en hyfsad Allen-komedi om hur en ung författare växer upp. Men den avgörande otrogna flickvän är tyvärr obegriplig. En del rappa repliker, roliga scener - och en historia som hänger ihop. För första gången har Allen castat sig själv som den äldre - och paranoide - sidekicken.

Nördfakta: De korta filmrecensionernas guru Leonard Maltin tycker - något oväntat - att det här är Allens i särklass sämsta film. Det är den enda som fått Maltins lägsta betyg, det som smakfullt skrivs ut som “BOMB”. Allens bästa film enligt Maltin är helt oväntat. Om du inte redan gissat, klicka här.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och skriva femtio ord om dem, innan hans 80-årsdag 1 december. Läs mer här. 

Femtio ord

Sidbyte
Det har sagts mig att det finns två sorters människor: dom som tror att det finns två sorters människor och dom som inte gör det och har fel.
Jag har länge tänkt att jag är den sorten som har fel. Det har känts bekvämt. Nu tänker jag byta sida.

Femtio ord

Smakminne
Jag och treåringen tittar ut genom fönstret. Hon tar persiennsnöret och suger på det. Bara lite snabbt, sedan erbjuder hon mig att pröva. Nej tack, skrattar jag.
Men lägger till att jag faktiskt redan vet hur persiennsnöre smakar. Jag minns det.
Jag känner mig ändå hedrad av att tillfrågas.

Femtio ord

Cykelutflykt
Idag är en dag för att cykla iväg.
Till tomma, gröna fält, utan gråbo eller skugga, med sin bok och sin flaska vatten och en påse Bassett’s, flaskan kvar i väskan, påsen i solen för att vingummina ska mjukna.
Och sedan, när vingummit är slut, kanske cykla hem. Kanske.

Woody #13: "Annie Hall"

Annie Hall (1977)
Regi: Woody Allen
Manus: Woody Allen och Marshall Brickman
I rollerna: Woody Allen, Diane Keaton, Tony Roberts, Carol Kane, Paul Simon, Janet Margolin, Shelley Duvall, Christopher Walken, Colleen Dewhurst m.fl.

En film som - med all rätta - bildat skola. Och som attraherade mitt tonårsjag till en medelålders livsstil: svartsynta böcker, strandhus, dåligt bilkörande, spindeldödande med tennisracket följt av tröstande. Allt det ville jag ha. Inte ens överanvändningen av filmgimmicks (split screen, animerat, textade tankar) förmår störa det här mästerverket.

Nördfakta: Diane Keaton heter egentligen Diane Hall och kallades Di-annie Hall. Så Annie Hall är Diane Keaton rakt av och Annies familj är Keatons familj. Även den antisemitiska farmodern. Det här var Grammy Halls kommentar när Keaton nominerades till en Oscar: “That Woody Allen is too funny-looking to pull some of that crap he pulls off, but you can’t hurt a Jew, can you?” (Detta enligt Keaton själv i hennes sorgsna biografi om sig själv och sin mor, “Then Again” från 2011.)

Nördfakta 2 (jo jag måste): Visst vet ni redan att han som går förbi Annie och Alvy i Central Park och som de säger ser ut som Truman Capote faktiskt ÄR Truman Capote?



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här. 

Woody #49: "Hollywood Ending"

Hollywood Ending (2002)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Woody Allen, Téa Leoni, Treat Williams, Debra Messing, Mark Rydell m.fl.

En filmregissör tappar tillfälligt synen, men försöker leda inspelningen av comebacken ändå. Blindskämten upprepas lite väl och även i övrigt har knaper handling sträckts ut, men det är ändå en acceptabel komedi. Mitt bland kängor åt filmindustrin är det oväntat - eller oavsiktligt? - att studiobossen är den hyggligaste, mest förnuftige människan.

Nördfakta: Med tanke på den blinde regissörens bråk med sin ovetande fotograf så är det ju hysteriskt roligt att i verkligheten sparkade Allen legendariske fotografen Haskell Wexler (“Vem är rädd för Virginia Woolf?”, “Gökboet”, “Days of Heaven” m.m.) en vecka in i inspelningen på grund av skilda åsikter. Tysken Wedigo von Shultzendorff tog över.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och skriva femtio ord om dem, innan hans 80-årsdag 1 december. Läs mer här. 

Woody #60: "Fading Gigolo"

Fading Gigolo (2013)
Regi och manus: John Turturro
I rollerna: John Turturro, Vanessa Paradis, Woody Alllen, Liev Schreiber, Sharon Stone, Sofia Vergara m.fl.

Lågmäld och ändå skruvad dramakomedi om floristen Turturro som förvandlas till gigolo av Allen, men möter oväntad kärlek med Paradis, en chassidisk änka. Scenerna mellan det udda paret är fantastiska - tysta men innehållsrika. Tyvärr glider allt förbi, utan att varken kärleken, religionsskillnaderna eller Turturros gigoloyrke tillåts dras till sin spets.

Nördfakta: Allen och Turturro har en lång gemensam historia, från en av Turturros tidigaste roller som upprörd manusförfattare i “Hannah och hennes systrar”. Sedan spelade de mot varandra i “Company Man” och Turturros debut som Broadway-regissör 2011 skedde med en trio enaktare av Allen, Elaine May och Ethan Coen. Tydligen har Allen och Turturro även samma frisör.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och skriva femtio ord om dem, innan hans 80-årsdag 1 december. Läs mer här. 

Femtio ord

Hälften
Fiket har låtit tevattnet stå i en kaffetermos. Så gör man inte. Jag vill resa mig och klaga.
Men bara tills jag inser vad hälftenkaffesmaken påminner om: bilresor med mamma. Fikapauser vid sjö och hälftenkaffesaft ur familjens enda termos.
Jag dricker hälftenkaffete och är halvvägs till mormor och morfar.

Femtio ord

Duett
Ringer du och min röst rosslar har jag varit ensam.
Som ensligast sjunger jag mig hes. ”Somewhere Over the Rainbow”, nåt från ”Chet Baker Sings” eller ”Somewhere” från ”West Side Story”. Det är jag som sjunger både Tony och Marias delar. Hur menar du att jag annars skulle göra?

Femtio ord

Dröjsmål
Nä. Det är förberedelser.
Det är betänketid och planering och träning och preparation och ”tänka efter före i stället för efter” och rekognosering. Det är ju viktigt, det här, eller hur? Så jag överväger och betänker. Jag finslipar. Känner in.
Det är vad jag gör. Jag skjuter inte upp.

Woody Allens filmografi - hela rankingen!

Grattis på 80-årsdagen, Woody Allen!

Sedan i april har jag tittat igenom Allens filmografi, kronologiskt. Inte bara hans egna filmer, utan även dem han enbart spelat i eller skrivit. (Tyvärr missade jag den här och mer pinsamt den här.)

Jag har skrivit exakt femtio ord om varje film och satt ett betyg från ett till fem. Och nu när det här är genomfört kommer själva rankingen. Nedan är alla Woody Allens filmer, från bäst till sämst. (Filmer i andras regi är kursiverade.)

Kanske inte särskilt oväntat. Håller ni med? Hur ser era listor ut?

1. Annie Hall
2. Hannah och hennes systrar
3. Manhattan
4. Små och stora brott
5. Radio Days
6. Kulregn över Broadway
7. I dur och moll
8. Fruar och äkta män
9. Broadway Danny Rose
10. Kairos röda ros
11. Blue Jasmine
12. Stardust Memories
13. En gång till, Sam
14. Manhattan Murder Mystery
15. En midsommarnatts sexkomedi
16. Interiors
17. En annan kvinna
18. Harry bit för bit
19. Midnatt i Paris
20. På tal om Afrodite
21. Match Point 
22. Död och pina
23. Ta pengarna och stick!
24. Skuggor och dimma
25. September
26. Alla säger I Love You
27. Kändisliv
28. Melinda och Melinda
29. Alice
30. Sjusovaren
31. Aldrig i livet
32. Bananas
33. New York Stories
34. Vicky Cristina Barcelona
35. Zelig
36. Hollywood Ending
37. Fading Gigolo
38. Anything Else
39. The Impostors
40. Whatever Works
41. Du kommer att möta en lång mörk främling
42. Men in Crisis: The Harvey Wallinger Story
43. Allt du skulle vilja veta om sex, men varit för skraj att fråga om
44. Sounds From a Town I Love
45. Don't Drink the Water (1994)
46. Scener från en galleria
47. Skorpionens förbannelse
48. Antz
49. Förälskad i Rom
50. Don't Drink the Water (1969)
51. Company Man
52. Magic in the Moonlight
53. Småtjuvar emellan
54. Scoop
55. The Sunshine Boys
56. Hej, Pussycat
57. Picking Up the Pieces
58. Cassandra's Dream
59. Casino Royale James Bond 007!
60. Operation Tiger Lily
61. King Lear

Woody #57: "Du kommer att möta en lång mörk främling"

Du kommer att möte en lång mörk främling (You Will Meet A Tall Dark Stranger, 2010)
Regi och manus: Woody Allen
I rollerna: Naomi Watts, Josh Brolin, Anthony Hopkins, Gemma Jones, Lucy Punch, Antonio Banderas, Freida Pinto m.fl.

Den lättsamma inramningen (fotot, jazzen, ännu en speakerröst!) förstör vad som helt kunnat bli becksvart drama om hur människor är idioter. Allihop. Giriga egoister, på väg bort från vad de faktiskt redan har. Nu är flera potentiellt förkrossande scener tandlösa. Den enda positiva med komedivinklingen är den klockrena Lucy Punch.

Nördfakta: Efter Jonny Lee “Sick Boy” Miller i “Melinda och Melinda” och Ewan “Renton” McGregor i “Cassandra’s Dream” har Woody Allen genom att här ha med Ewen “Spud” Bremner använt tre fjärdedelar av kvartetten från “Trainspotting”. Nu väntar vi bara på en roll åt Robert “Begbie” Carlyle.



Det här är en del av projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och skriva femtio ord om dem, innan hans 80-årsdag 1 december. Läs mer här. 

Femtio ord

Regler
Hon säger att hon lärt sig att regler finns till för att tala om för oss vad vi egentligen vill göra, men inte vet om.
På flickskolan hon gått på fick de bara äta banan genom att bryta av bitar.
– Killarna gillade vår skola. Vi var bäst på avsugningar.

Woody #12: "Aldrig i livet"

Aldrig i livet (The Front, 1976)
Regi: Martin Ritt
Manus: Walter Bernstein
I rollerna: Woody Allen, Zero Mostel, Herschel Bernardi, Michael Murphy, Andrea Marcovicci m.fl.

Ämnet är allvarligt: svartlistning från showbiz av misstänka kommunister under McCarthy-eran. (I eftertexterna markeras vilka i produktionen som själva svartlistades.) Blandningen drama och komedi skär sig, vilket delvis beror på Allen i sin första dramatiska roll, men också på manuset som inte riktigt vet vilken fot det ska stå på.

Nördfakta: Allen skrev manuset till “Whatever Works” för sin motspelare här, Zero Mostel, men han dog strax efter den här filmen gjordes och Allen lade projektet på is i trettio år.



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här. 

Woody #22: "King Lear"

King Lear (1987)
Regi: Jean-Luc Godard
Manus: (uppgifterna går isär) Richard Debuisne, Jean-Luc Godard, Norman Mailer, Peter Sellars och Tom Luddy, delvis efter William Shakespeare
I rollerna: Peter Sellars, Jean-Luc Godard, Molly Ringwald, Burgess Meredith, Leos Carax, Julie Delpy, Norman Mailer, Woody Allen m.fl.

Verkligen överkurs i detta sammanhang: Allen har en knappt märkbar cameo i slutet av Godards arthouse-film, som man antingen älskar eller hatar. I en postapokalyptisk framtid försöker (Polarprisvinnaren) Sellars återskapa Shakespeares verk, medan en muttrande Godard har sladdar i håret, Carax eldar inomhus och Ringwald leder runt en vit häst.

Nördfakta: Allen ställde upp för att få träffa Godard, men sa ett par år senare till Stig Björkman i “Woody om Allen” att han redan under inspelningen kände att “det här kommer bli en verkligt fånig film” och därför inte ens sett slutresultatet.



Det här är en del projektet att se alla Woody Allen-filmer i kronologisk ordning och att skriva femtio ord om dem. Läs mer här. 

Femtio ord

Desafinado
Jag kan inte längre sjunga med i varje ton när Stan Getz spelar solo på "Getz/Gilberto"-skivan. Det känns underligt. Som ett svek.
Varför är det bara i sådana här tillfällena som jag tänker att jag sviker? För jag går säkert runt och gör det - oreflekterat - hela tiden.